Betydelsen av personliga faktorer för arbetsmarknadsintegration

Vi visar att cirka sex av tio invandrare från Östafrika och närmare sju av tio invandrare från EU15 tar aktiva karriärvägar. De lyckas dessutom hitta sysselsättning relativt snabbt genom att antingen börja jobba direkt eller så finner de jobb efter studier. Bland EU15-invandrare finns det dessutom en grupp som kontinuerligt driver egna företag, antingen som enskild sysselsättning eller i kombination med annan anställning.

Sannolikheten att slå in på en lyckosam karriärväg påverkas till stor del av individers humankapital, till exempel utbildningsnivå, arbetslivserfarenhet och andra färdigheter. För invandrare gäller dock att det kan finnas svårigheter i att översätta och validera tidigare erfarenheter till den svenska kontexten, vilket skapar hinder för arbetsmarknadsintegration. När vi, som i denna studie, utgår från registerdata finns det dessutom en begränsning i vilka faktorer som är mätbara. Vi har direkt information om utbildningsnivå, ålder samt invandringsår, familjesituation och om personen har studerat svenska genom SFI (svenska för invandrare).

Flertalet studier påvisar dock vikten av att kontrollera för ”omätbara” erfarenheter och färdigheter, vilket till exempel inkluderar social kompetens och andra talanger som påverkar möjligheten att få ett bra jobb. För att fånga dessa omätbara förmågor nyttjar vi informationen i statistiken om individers årsinkomst och vi analyserar hur inkomsten påverkas av ålder och utbildning, samt kontrollerar för vilket år inkomstuppgiften gäller för, vilken näringsgren och vilken region personen arbetar i. Den kvarvarande variationen i en persons inkomst över tid, det vill säga den variation som inte kan förklaras av dessa mätbara faktorer, tolkar vi som ett resultat av individens omätbara förmågor. Genom regressionsanalysen får varje person ett värde på sina ”omätbara” förmågor, där detta värde kan användas till att förklara huruvida individer slår in på aktiva karriärvägar.

Våra resultat visar att individer med högre värde på sina omätbara (men uppskattningsbara enligt ovan) förmågor har högre sannolikhet att slå in på aktiva karriärvägar. Det gäller för båda ursprungsregionerna (EU15 och Östafrika) och båda könen. Som kan förväntas är även personer med högre utbildningsnivå generellt sett mer sannolika att nå aktivitet på arbetsmarknaden, genom antingen anställning direkt eller via studier, eller genom egenföretagande. Högre utbildning tycks dock medföra större positiva effekter för personer från EU15 än för personer från Östafrika. Detta skulle kunna förklaras av större svårigheter att förmedla och få avkastning på (formellt registrerad) kunskap för personer med bakgrund i kulturer som skiljer sig mer från den svenska. SFI-studier har ett positivt samband med aktiva karriärvägar för män och kvinnor från EU15-länder samt män från östafrikanska länder. För östafrikanska kvinnor är sambandet dock negativt, där en möjlig förklaring kan vara att SFI-studier genomförs i brist på annan sysselsättning.

Våra resultat visar också att personer som invandrat vid en högre ålder är mer sannolika att ta aktiva karriärvägar, vilket kan förklaras av att de har mer arbetslivserfarenhet i bagaget. För samtliga fyra grupper gäller dock att den positiva effekten är avtagande med stigande ålder, vilket är vad som ofta förväntas. Även om den potentiella arbetslivserfarenheten ökar med stigande ålder kan en högre ålder skapa andra hinder på arbetsmarknaden, till exempel genom svårigheter att anpassa sig efter en ny arbetsmarknadskontext, lära sig ett nytt språk och nya sociala och kulturella koder. Dessutom kan arbetsgivare vara mindre villiga att investera i personer som har färre år kvar i arbetslivet.

Tabellen nedan sammanfattar resultaten för de personliga faktorerna, det vill säga hur dessa påverkar sannolikheten att ta en aktiv karriärväg. Grön färg/plustecken indikerar positiv påverkan, röd färg/minustecken indikerar negativ påverkan, ju fler plus/minustecken desto starkare statistiskt samband.

Noter: I skattningarna inkluderas även platsspecifika faktorer på närområdes- och arbetsmarknadsregion-nivå, dessa resultat redovisas i kommande blogginlägg. Dessutom kontrolleras för invandringsår och ursprungsregion på något finare nivå (dock ej specifika länder).

Förklaringsgraden anger hur stor del av variationen i beroendevariabeln (aktiv karriärväg eller inte) som kan förklaras av variationen i de ingående förklaringsvariablerna. Tabellen visar att modellen och variablerna tycks vara bättre på att förklara beteenden hos invandrare från EU15-länder än invandrare från östafrikanska länder. Särskilt för män från Östafrika tycks det finnas andra faktorer, som vi inte fångar i denna studie, som förklarar huruvida de slår in på en aktiv karriärväg.

En individs val av karriärväg, ett val som kan vara mer eller mindre frivilligt, påverkas därmed av personliga egenskaper och förutsättningar. Vi menar dock, och kan visa, att även platsen spelar roll för om invandrare blir aktiva eller inaktiva på arbetsmarknaden, samt vilken typ av aktivitet de ägnar sig åt. På grund av bostadsbrist samt att nyanlända invandrare (särskilt asylsökande) ofta bosätter sig hos släkt och vänner hamnar många utrikes födda i socio­ekonomiskt svagare områden i städer, alternativt på landsbygden. Sådana platser kan karaktäriseras av begränsad tillgång till jobbmöjligheter, genom bland annat bristande nätverk och sociala normer som inte uppmuntrar till aktivitet på arbetsmarknaden. Till platsens betydelse återkommer jag i kommande blogginlägg.

Om projektet

Projektet är ett samarbete mellan forskare vid Hälsohögskolan och Internationella Handelshögskolan i Jönköping och finansieras av Forte – Forsknings­rådet för hälsa, arbetsliv och välfärd. För mer information om projektet samt länk till den publicerade studien som detta blogginlägg är baserat på, se https://ju.se/center/cense/projects/integration-is-a-process.