Den missförstådda segregeringen

Städer har varit segregerade så länge vi haft städer. I dagens Sverige förknippas segregeringen med de senaste decenniernas omfattande invandring. Segregering är emellertid inget nytt för Sverige. Ser vi till Göteborg för 150 år sedan fanns det ett kluster, dvs en koncentration av borgare innanför vallgraven och kluster av arbetare i bl. a Haga och Majorna. I dagens Göteborg finns kluster av företagare i Hovås och Långedrag och kluster av arbetare i bl. a Gårdsten och Kortedala.

Vad som är nytt i Sverige är att vi de senaste 4-5 decennierna även fått en etnisk segregering. I många bostadsområden inte minst i våra ”utsatta” områden finner vi idag etniska kluster.

Ute i världen finns kända exempel på etnisk segregering i form av ”China towns” och ”Little Italys”. De svenskar som emigrerade till USA och hamnade i Chicago bosatte sig gärna i ”Anderson town”. Dessa exempel visar att det måste ligga generella mekanismer bakom segregeringen. Orsaken till segregering är att hushåll vill bo nära andra hushåll som de känner samhörighet med.

Varför uppstår då etniska kluster? Det är självklart guld värt, när man flyttar till ett okänt land att hamna i ett område där man har släkt, vänner eller åtminstone personer man känner samhörighet med etniskt, språkmässigt, religiöst, osv. Där kan man få information om boende, jobb, livets olika nödvändigheter, hur samhället fungerar, osv. Redan det räcker för att man genom att bo på den platsen upplever högre välfärd jämfört med andra platser i landet.

Efterhand som det etniska klustret växer ökar fördelarna av att bo i klustret. Då skapas underlag för etniska matvaruaffär, restauranger och caféer, klädaffärer, osv. Därigenom ökar välfärden hos de som bor i klustret. Fortsätter tillväxten av klustret ytterligare skapas underlag för egen moské, egen kyrka, egen friskola, egna organisationer, osv. Detta höjer välfärden ytterligare för dem som bor i klustret och klustrets attraktivitet stiger för hushåll som tillhör den aktuella etniska gruppen.

I svenska media sprids ofta bilden av att det är förskräckligt att bo i dessa segregerade kluster. Intressant nog tycker de flesta som bor i dessa kluster om man tillfrågar dem att de bor bra och att det egna bostadsområdet fått ett oförtjänt dåligt rykte.

Kan man då uppleva välfärd av att bo i ett kluster i ett ”utsatt” område. Ja så är det även om många politiker och journalister inte verkar kunna förstå detta. Ny forskning vid Göteborgs universitet har visat att så är fallet. Enligt resultaten så flyttar de boende som fått så höga inkomster att de kunde köpa en bostad i ett annat område inte bort från sitt bostadsområde när inkomsten höjts utan de väljer att bo kvar. De upplever att de får högre välfärd genom att bo kvar jämfört med att flytta till ett annat bostadsområde.

Hushåll med etnisk bakgrund vinner alltså välfärdsfördelar av att bo i ett kluster i det som svensk polis och svenska politiker kallar för ett ”utsatt” område. Detta betyder att åtgärder för att minska boendesegregeringen skulle leda till välfärdsförluster för dessa människor.

Tvärtemot vad våra politiker hävder leder inte minskad segregering till de problem som de ”utsatta” områdena brottas med i form av lägre utbildningsnivå, kortare medellivslängd, högre ohälsotal, lägre arbetskraftsdeltagande, högre arbetslöshet, osv minskar. Detta av det enkla skälet att dessa problem inte beror på var folk bor. Det finns inget orsakssamband mellan var folk bor och dessa allvarliga samhällsproblem.

Inga av de aktuella problemen löses genom allt tal om att skapa blandstäder för att bryta segregeringen. Hushållen visar genom sitt beteende att de inte vill bo blandat eftersom de uppnår högre välfärd genom att bo i kluster. Vill man lösa de aktuella problemen krävs att de på allvar prioriteras och att det utvecklas anpassade riktade åtgärder för de olika klustren. Att tro att man löser problemen genom att flytta på människor är en chimär.

Våra politiker måste äntligen ta till sig att hushåll oberoende av bakgrund uppnår högre välfärd av att bo nära andra hushåll de känner samhörighet. Det är hög tid att sluta tala om att bryta segregeringen och i stället fokusera på att lösa problemen – problem som inte beror på var folk bor.

Författare

Charlie Karlsson, professor emeritus i Nationalekonomi
Jönköping International Business School