student

VFU-handbok

VFU-handbok

Inledning och syfte

Region Jönköpings län tar emot studenter i verksamhetsförlagd utbildning (VFU) från grundutbildning (sjuksköterska) och avancerad nivå (specialistsjuksköterska) inom omvårdnad från Hälsohögskolan i Jönköping. Samsyn och gemensamma strategier är viktiga för kvalitetssäkring av studentens lärande under den verksamhetsförlagda utbildningen. Detta är ett gemensamt dokument utarbetat i samarbete mellan Region Jönköpings län och Hälsohögskolan i Jönköping.

VFU-handboken vänder sig till dig som är student och handledare. Innehållet är utvecklat för att användas som en uppslagsbok med möjlighet för fördjupning. Här kan du ta del av information om pedagogiska perspektiv, lärandemodeller och teorianknytning. Ytterligare beskrivs också hur du som student kan förbereda dig och vilket ansvar du har men också hur du som handledare kan stödja studenten i lärprocessen samt hur handledningen kan ske på grund- och avancerad nivå.

Högskolemässig VFU- Verksamhetsförlagd utbildning

Utbildning på grundnivå ska utveckla studentens

– förmåga att göra självständiga och kritiska bedömningar

– förmåga att självständigt urskilja, formulera och lösa problem

– beredskap att möta förändringar i arbetslivet

Inom det område som utbildningen avser ska studenten, utöver kunskaper och färdigheter, utveckla förmåga att

– söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå

– följa kunskapsutvecklingen

– utbyta kunskaper även med personer utan specialkunskaper inom området. Lag (2009:1037).

Utbildning på avancerad nivå ska utveckla studentens
- fördjupning av kunskaper, färdigheter och förmågor i förhållande till utbildning på grundnivå och skall, utöver vad som gäller för utbildning på grundnivå
- ytterligare utveckla studenternas förmåga att självständigt integrera och använda kunskaper
- utveckla studenternas förmåga att hantera komplexa företeelser, frågeställningar och situationer
- utveckla studenternas förutsättningar för yrkesverksamhet som ställer stora krav på självständighet eller för forsknings- och utvecklingsarbete. Lag (2006:173).

Högskolelagen. http://www.riksdagen.se/sv/Dokument-Lagar/Lagar/Svenskforfattningssamling/Hogskolelag-19921434_sfs-1992-1434/ (10 april 2013)

Pedagogisk grundsyn

Hälsohögskolan i Jönköpings pedagogiska grundsyn innebär att individen ges frihet att söka sin kunskap samt att ta ansvar för sitt lärande och sin personliga utveckling. Målet med lärandet är att individen skaffar sig handlingsberedskap för att delta i utveckling av ett föränderligt samhälle. Den pedagogiska grundsynen innebär att:

  • miljön för lärandet ska främja aktivt kunskapssökande och studentens eget ansvar
  • lärprocesser- och examinationsformer ska bidra till utveckling av studentens förmåga till kritiskt tänkande, problemlösning, djupinlärning och förståelse
  • lärprocesser ska främja utvecklingen av ett professionellt förhållningssätt i arbetet med patienter/klienter/brukare    
  • vetenskapligt förhållningssätt ska vara en naturlig del i lärandet
  • den verksamhetsförlagda utbildningen ska främja studentens möjligheter att observera, analysera och reflektera över olika aspekter som är av betydelse för hög kvalitet i arbetet

Den pedagogiska grundsynen synliggörs i VFU genom utvecklade arbetsformer som stödjer studentens lärprocesser.

Kärnkompetenser för vårdens professioner

Vården idag blir mer och mer avancerad och kompetenser som anses som nödvändiga för att bedriva en god och säker vård har identifierats av Institute of Medicine och Quality and Safety Education for Nurses (QSEN) i USA.

Dessa sex kärnkompetenser gäller för yrkesutövare i vården och för verksamheter inom hälsa, vård och omsorg. Enligt socialstyrelsen ska hälso- och sjukvård (HSL) vara kunskapsbaserad, ändamålsenlig, säker, patientfokuserad, effektiv, jämlik och ges i rimlig tid. Både kärnkompetenserna och socialstyrelsens föreskrift sammanfaller med de idéer som Vårdförbundet lyfter fram i vårdpolitiska idé och Vision 2018 samt svensk sjuksköterskeförenings strategier för utbildningsfrågor från 2010.


De sex kärnkompetenserna har även ansetts vara en beskrivning av vad sjuksköterskans profession innebär. De sex kärnkompetenserna beskrivs här enligt Svensk sjuksköterskeförening:

  • Personcentrerad vård
  • Samverkan i team
  • Evidensbaserad vård
  • Förbättringskunskap för kvalitetsutveckling
  • Säker vård
  • Informatik

Personcentrerad vård

Personcentrerade vård kännetecknas av att personen blir sedd och förstådd som en unik individ med individuella behov, värderingar och förväntningar. En vård på personens villkor strävar efter att bevara personens integritet och värdighet. Begreppet vårdrelation beskriver mötet mellan patient eller närstående och sjuksköterskan eller annan professionell vårdare. Vårdrelationen kan vara lång eller kort, men karaktäriseras alltid av ett professionellt engagemang.

En personcentrerad vård bygger på en fungerande relation mellan patient och sjuksköterska, något som sjuksköterskan har ansvar för att skapa. Patienten är expert på upplevelsen av sin egen ohälsa och har den bästa kännedomen om sin egen kropp. Detta gör patientens delaktighet till en nödvändig förutsättning för en personcentrerad vård. Patienter och närstående måste mötas med empati och kunskap. Sjuksköterskor ska kunna bekräfta individers personlighet, visa respekt för det unika och bekräfta personens livsvärld. Ett gott bemötande är avgörande för personens upplevelse av omvårdnadsinsatserna, insatser som respekterar och tar tillvara personens egna resurser för tillfrisknandet samt upplevelse av hälsa och välbefinnande.

Sjuksköterskor ska kunna ge vård som motsvarar professionella etiska krav. De ska kunna identifiera och stödja personens styrkor och behov utifrån utvecklingsnivå samt ge förutsättningar för att stödja personen att ta beslut rörande den egna hälsan. Sjuksköterskor ska kunna informera patienter om olika behandlingsalternativ och om vilka vårdformer som finns tillgängliga, samt respektera patientens rätt till egna beslut och den egna journalen.

Sverige är ett mångkulturellt samhälle med egna minoritetsgrupper och en ökad migration. Vården står inför stora utmaningar att kunna erbjuda en god omvårdnad och behandling till patienter med annan kulturell bakgrund än den svenska. Kulturen fungerar som en referensram till personens upplevelse.

Samverkan i team

Inom flera av hälso- och sjukvårdens områden är det i dag visat på att när vårdens olika yrken och professioner samarbetar i team uppnås de bästa resultaten för patienter avseende överlevnad, symtomlindring och välbefinnande (t.ex. Stroke Unit Collaboration in Cochrane Database of Systematic Reviews, 2007 ).

Teamarbete överbryggar kompetenser, främjar kontinuiteten och stärker säkerheten för patienten i vården. Den tvärprofessionella dialogen utgår från en helhetssyn på patientens situation. Vilket både tillgodoser patientens behov av en smidig vårdkedja över organisationsgränserna och samhällets krav på bästa resursanvändning.

Sjuksköterskor måste öka medvetenheten om sina egna möjligheter att bidra till teamets resultat genom sina kunskaper i omvårdnad och ansvar för omvårdnaden. Sjuksköterskor ska kunna kommunicera med teamets alla medlemmar med respekt och integritet samt medverka till att teamets olika roller klargörs, delta i beslutsfattande och vid behov acceptera ledarskapet för teamet.

Sjuksköterskor förväntas förstå hur det egna sättet att kommunicera påverkar andra samt lära sig att analysera skillnader i olika kommunikationsstilar som finns bland patienter, hos närstående inom familjer och hos andra teammedlemmar. Sjuksköterskor ska lära sig effektiva strategier och tillvägagångssätt för konfliktlösning. Sjuksköterskor måste aktivt medverka till att teamet arbetar personcentrerat och inkluderar familj och närstående i teamet. Sjuksköterskor ansvarar för att patientens omvårdnadsbehov uppmärksammas och tillgodoses samt att ett bra flöde i vårdkedjan skapas.

Evidensbaserad vård

Termen evidensbaserad vård avser en vilja att förena bästa tillgängliga vetenskapliga kunskap med beprövad erfarenhet och kunskap om enskilda patienters situation och upplevelser. Avsikten är att ge en så god och effektiv vård som möjligt. Evidensbaserade kunskapsunderlag är en form av faktaunderlag och ett samlingsnamn för systematiskt insamlad och kritiskt värderad forskning.

Dessa faktaunderlag kan finnas i olika former, till exempel som litteraturöversikter, nationella vårdprogram, standardvårdplaner eller kliniska riktlinjer. För att vården ska blir trygg och säker för patienter och närstående är det viktigt att denna faktakunskap kombineras med förtrogenhetskunskap, färdigheter och förståelse.

För att kunna integrera bästa tillgängliga evidens med den kliniska erfarenheten och patientens önskemål och förväntningar behöver sjuksköterskor ha kunskap om forskningsprocessen och om grundläggande forskningsmetoder. Sjuksköterskor måste kunna skilja ett kunskapsunderlag med varierande grad av evidens från ett underlag byggt på enbart klinisk erfarenhet. Sjuksköterskor måste värdesätta och förstå nödvändigheten av såväl egen kontinuerlig kunskapsutveckling som professionens behov av kunskapsutveckling.

Förbättringskunskap för kvalitetsutveckling

Alla som arbetar i vården har två uppdrag, dels att utföra sitt patientnära arbete och dels att utveckla systemet de är verksamma inom. Förbättringskunskap är kunskap om system, variationer, förändringspsykologi och ett lärandestyrt förändringsarbete. Den professionella kunskapen grundar sig på kunskaper i omvårdnadsämnet, personliga färdigheter och etik. Förbättringskunskap utgör ett komplement till den professionella kunskapen. Genom att kombinera förbättringskunskap med den professionella kunskapen kan man lättare utveckla och förbättra omvårdnaden samtidigt som man utvecklar och förbättrar olika vårdprocesser och system.

Sjuksköterskor behöver förstå hur den patientnära vårdorganisationen och dess olika system är utformade, se variationer över tid och förstå vikten av att mäta vad som faktiskt görs i vården. Sjuksköterskor ska ha kunskap om hur människor reagerar och agerar inför förändringar och förstå betydelsen av att tydliggöra dessa förändringar i teamet, men även medvetandegöra sin egen förståelse.

Sjuksköterskor måste förstå och acceptera att arbetet med kontinuerliga kvalitetsförbättringar är en del av det professionella förhållningssättet. För att kunna kvalitetsutveckla den patientnära omvårdnaden måste sjuksköterskor lära sig samla data. De behöver också kunna analysera data, såväl kvantitativt som kvalitativt och ta initiativ till förbättringar. Sjuksköterskor ska kunna tillämpa metoder för förbättringsarbete och kontinuerligt arbeta för att förbättra kvalitet och säkerhet inom vård och omsorg.

Säker vård

För att kunna skapa en säker vård måste sjuksköterskor ha kunskap om ansvarssystemets utformning och vikten av säkerhetsarbete för att förhindra misstag så att patienter inte kommer till skada. Arbetet för säkerheten i vården har som syfte att minska skador för patienter och personal genom att både individ- och systemfaktorer som möjliggör risk och fel undanröjs. Sjuksköterskor ska kunna använda olika instrument för datainsamling, till exempel instrument för riskbedömning.

Senior alert är ett exempel på instrument som ingår i en av de sexton pusselbitarna i ”Säker vård – alla gånger”, som är ett projekt inom Jönköpings läns landsting Region Jönköpings län. Syftet är att minska antalet skador och förändra säkerhetskulturen inom hälso- och sjukvården. Organisationen som helhet, tillsammans med alla delar i miljön, och teamets samlade kompetens är lika viktiga ur säkerhetssynpunkt.

Sjuksköterskor behöver även lyfta fram vikten av patientens kunskap och erfarenheter i säkerhetsarbetet. Kunskaper för att använda medicinskt tekniska hjälpmedel, informations- och kommunikationsteknologi, (IKT ), kliniska riktlinjer och standardvårdplaner som stöd för kvalitet och säkerhet behövs.

Kvalitetsindikatorer utgör ett stöd för kliniskt verksamma sjuksköterskor i enskilda vårdsituationer. Säkerhetsarbete ska inte enbart fokusera på redan inträffade händelser utan också analysera framtida tänkbara risker. Säkerhetstänkandet måste kopplas ihop med andra frågor i verksamheten som till exempel bemanning, kompetens, arbetstider och ekonomi.

Informatik

Sjuksköterskor måste engagera sig i arbetet med att utveckla väl fungerande informations- och kommunikationssystem som stödjer omvårdnadsarbetet och som har fokus i enskilda patienters behov och säkerhet. Sjuksköterskor behöver kompetens att kunna påverka utvecklingen av informations- och kommunikationsstöd för styrning, hantering och bearbetning av omvårdnadsdata, information och kunskap samt som stöd för omvårdnad, forskning och utbildning.

För effektiv insamling, lagring, analys, representation, överföring och kommunikation av data och information behöver både ändamålsenliga tekniska lösningar och enhetliga klassifikationer och terminologier utvecklas. Sjuksköterskor har en betydelsefull roll både i vårdgivarnas upphandlingsprocess runt IKT -strukturen men också som kravställare och samarbetspartner med teknikföretagen. Sjuksköterskor behöver aktivt delta i processarbetet runt framtagandet av ny design och i implementering och utvärdering av ny teknik.

Virtuella lärmiljöer krävs för att studenter ska kunna träna på olika medicinskt tekniska uppgifter innan processen utförs med patienter. Kontinuerlig övning i kommunikation och ledningsansvar vid akuta situationer är en förutsättning för att uppnå en ökad säkerhet och måste ingå i sjuksköterskors utbildning och kompetensutveckling. Flödesprocesser kan effektiviseras och utvecklas med hjälp av IKT -stöd, vilket bidrar till en förhöjd säkerhet i vården. I samverkansprocessen mellan teknik – patient – organisation blir sjuksköterskornas aktiva medverkan därför viktig.

Omvårdnad som huvudområde

Omvårdnad är ett kunskapsområde som innefattar såväl ett vetenskapligt som ett praktiskt perspektiv. Omvårdnad innebär att utifrån en vårdsökande persons livssituation främja hälsa och välbefinnande, förebygga ohälsa samt lidande och verka för ett fridfullt och värdigt avslut av livet med beaktande av kulturell bakgrund, ålder, kön och sociala villkor. Vidare innebär omvårdnad att stärka personens egna resurser samt att tillgodose grundläggande behov och riktar sig mot såväl individ, grupp som samhälle.

Centrala begrepp inom omvårdnad. Klicka för att förstora.

Omvårdnadsprocessen - grundnivå

Med omvårdnadsprocessen avses den arbetsmetod som vårdgivaren använder i det praktiska arbetet med att bedöma, diagnostisera, sätta upp mål, planera vårdåtgärder och utvärdera effekten av insatta åtgärder.

Omvårdnadsprocessen - avancerad nivå

Sjuksköterska under specialistutbildning tränar sina fördjupande kunskap som erhålls under specialistutbildning, vilket leder till en ökad förståelse och helhetssyn på hur omvårdnadsprocessen används.  Att se samband och möjligheterna att fatta egna beslut i omvårdnadsprocessens olika steg är viktigt att belysa på avancerad nivå.

Vetenskapligt förhållningssätt i verksamhetsförlagd utbildning

Studenten ska under VFU omsätta sin teoretiska kunskap genom att använda vetenskaplig litteratur, systematiska metoder, arbeta problemlösande och träna kritiskt tänkande. Studenten ska utveckla självständighet och ansvarskänsla genom att vara aktiv och visa motivation i sina studier.

Lärandeformer

Personcentrerat lärande

Personcentrerat lärande innebär att studentens lärande utgår från ett begränsat antal patienter.  Den vårdsökande personen är utgångspunkten där lärandet kan ske både på professionsnivå och tvärprofessionellt. Handledningen fokuserar på problemformulering och reflektion i mötet med den vårdsökande personen utifrån studentens och kursens lärandemål.

Länk till film och text

Studentcentrerat lärande

Studentcentrerat lärande innebär att studenten har ett aktivt egenansvar för sitt lärande och sökande efter kunskap. Handledningen skall ske utifrån en nivåanpassning med hänsyn till var i utbildningen studenten befinner sig; i kursens början eller avslut, på grund eller avancerad nivå.  Progression och fördjupning av kunskaper står i fokus där målet är att nå ökad självständighet för studenten. Reflektion är ett av redskapen för studentens lärande. Handledaren skall stödja och följa upp kursens lärandemål. Handledaren är en förebild för studenten inför den framtida yrkesrollen.

Länk till film och text

Interprofessionellt lärande

Interprofessionellt lärande sker när två eller flera professioner lär med, av och om varandra för att förbättra samarbete och vårdkvalitet. Handledningen skall ha fokus på att understödja studentens möte och samarbete med andra team och yrkesgrupper som är delaktiga i vården av den vårdsökande personen.   

Länk till film och text

Progression

Progression i utbildningen innebär att studenterna ges möjlighet att bygga vidare på de kunskaper och färdigheter som de förvärvat inom respektive nivå.

Huvudområdets progression

Huvudområdets progression i grundutbildningen har sin utgångspunkt i Bloom’s taxonomi och kursernas successiva fördjupning beskrivs i förhållande till övriga kursers innehåll (se bilaga 1) där kurserna/stegen i programmet beskrivs. Huvudområdets progression är uppdelat i tre färdighets- och kompetenssteg på följande sätt:

  • Steg I fokuserar på faktakunskap och förståelse. Med faktakunskap avses termer, begrepp, principer och teorier viktiga för omvårdnad. Förståelse avser förmåga att redogöra för innebörden av centrala begrepp och hur de kommer till uttryck i omvårdnad, samt belysa dess konsekvenser. Inom detta steg studeras också sjuksköterskans yrkesroll och yrkets etiska grund. Vidare läggs grunden för ett vetenskapligt förhållningssätt till kunskap.
  • Steg II fokuserar på tillämpning och analys. Tillämpning innebär en form av problemlösning, varvid man använder faktakunskaper, teorier, begrepp, metoder, principer och regler inom omvårdnad. Med analys avses att bedöma hur olika delar hänger ihop, hur argument överensstämmer med slutsatser och hur orsak och verkan är sammanlänkade. Steget innebär en mer fördjupad och breddad kunskap i omvårdnad och integrering av kunskaper från andra ämnesområden. Studenten skall tillägna sig kunskaper och färdigheter för att under handledning kunna planera, genomföra och utvärdera omvårdnad. Dessutom skall studenten kunna tillämpa reflektion som stöd för lärande. Inom ramen för detta steg skall den kommande yrkesrollen utvecklas och studenten skall också kunna uppvisa början till ett professionellt förhållningssätt samt insikt i yrkesrollen vad gäller samverkan inom arbetslaget och med andra yrkesgrupper. Omvårdnadens huvudsakliga fokus är den enskilde personen och dennes behov.
  • Steg III fokuserar på syntes och värdering. Syntes består i att med utgångspunkt i fakta och en analys göra en egen sammanställning av framtagen kunskap. Vidare att mer självständigt kunna lösa teoretiska eller praktiska problem och att föreslå utformning av omvårdnadens genomförande. Med värdering avses att kritiskt granska ett problemområde utifrån teori, författningar och egna värderingar samt kunna argumentera på ett logiskt och sammanhållet sätt. Detta steg har ett tydligt fokus på vetenskaplig skolning och innebär att studenten fördjupar sina kunskaper inom huvudområdet och utvecklar handlingsberedskap för att kunna initiera och delta i förändringsarbete inom professionen och kunna följa forskningsfronten inom huvudområdet. Studenten skall självständigt kunna söka relevant kunskap och kritiskt kunna granska och jämföra denna samt visa prov på ett kreativt tänkande. Omvårdnadens huvudsakliga fokus är personen i dess sammanhang och i den komplexa omvårdnaden.[Ic1] 

Progression under VFU

Under VFU, från varje kurs början till dess slut, behöver en gradvis ökning av studentens omsättning av kunskaper och färdigheter i omvårdnad ske med en stegvis ökning av studentens ansvarstagande i mötet med den vårdsökande personen. Studenten förväntas successivt kunna hantera ett ökande patientantal och delta i omvårdnadsarbete av komplex karaktär, beroende på vilken nivå kursen ligger på. Handledaren behöver stödja studentens förmåga till att självständigt och kritiskt kunna bedöma olika omvårdnadssituationer. Detta gäller för samtliga kurser på de olika nivåerna. Utvärdering av studentens utveckling av lärandet behöver ske regelbundet, minst inför mittutvärdering och slutbedömning.

Progression mellan VFU-perioder grundutbildningen sjuksköterskeprogrammet

Studenten examineras i termin 3 när det gäller förmåga att använda alla steg i omvårdnadsprocessen för att synliggöra 1-3 vårdsökande persons resurser och grundläggande behov inom temaområde hud, nutrition, andning, cirkulation och elimination (planera, organisera ingår). I termin 4 ökas antalet vårdsökande på till 3-5 personer och temaområdet med sömn och vila, aktivitet, smärta, sexualitet, hud och sårvård, sociala och kulturella behov kommunikation läggs till (planerat, organiserat, delegerat ingår). Viktigt är att studenten fokuserar på tilldelade vårdsökande personer för att stimulera förståelsen för helheten istället för delmoment. I termin 6 sker progrediering från grundläggande behov nära 1-5 vårdsökande personer till att hantera hela vårdlaget (planera, organisera, delegera) och dess komplexa situationer nära vårdsökande person och familj, utifrån resurser som finns för individen i samhället och/eller i grupp.

För att säkerhetsställa progression mellan VFU-perioderna i grundutbildningen krävs i termin 3 att alla mål i bedömningsformuläret är uppfyllda samt att studenten under handledning haft hand om helheten (se ovan) för minst 1 vårdsökande person. För godkänt i termin 4 krävs att alla mål i bedömningsformuläret är uppfyllda samt under handledning haft hand om helheten (se ovan) för minst 3 vårdsökande personer. För godkänt i termin 6 krävs att alla mål i bedömningsformuläret är uppfyllda samt självständigt haft hand om helheten för minst 5 vårdsökande person och hela vårdlagets organisation (se ovan).

Progression avancerad nivå

Progression i utbildning på avancerad nivå innebär att studenten självständigt kan visa på hur den fördjupade kunskapen i utbildningen leder till möjligheten att förstå patienten i dess sammanhang. Att studenten kan utforska och beskriva sitt område genom t.ex. att kunna diskutera och analysera/ reflektera kring situationer utifrån den fördjupade kunskap som erhålls under utbildningen. Erfarenhetsbaserad kunskap integreras med ny/fördjupad kunskap inom specialområdet.