Kulturen - är det en valfråga?

Pandemin visade också människors behov av kultur när scener, muséer och bibliotek stängdes ned. Kultur kan främja miljömedvetenhet, så som Éric van Hoves konstprojekt på Vandalorum i Värnamo för några år sedan. Kulturutövning, som musik, teater, dans, konst och litteratur bidrar till människors välbefinnande och utgör en väsentlig del av skola och utbildning. Kultur är också en ekonomisk fråga. Denna typ av produktion inte bara genererar kulturellt kapital som stärker en nations attraktivitet i och utanför landets gränser, utan också reellt kapital i form av intäkter från försäljning och export.

Trots att kultur intar en viktig plats i samhället diskuteras inte kultur nämnvärt i riksdag och det verkar vara en utmaning för partierna att formulera en tydlig kulturpolitik. Teaterregissören och samhällsdebattören Stina Oscarsson intervjuade i våras kulturministern Jeanette Gustafsson (S) i dagspressen om kulturfrågan. Intervjun väckte en debatt om otydlighet som skulle kunna summeras som att kulturpolitiken kan uppfattas som luddig eftersom den tillämpar ”armlängds avstånd-principen”, för att citera kulturministern. Det innebär att fokus ligger på övergripande stöd- och styrningsfrågor och inte att bestämma vilka kulturuttryck eller -aktiviteter som är önskvärda. Kulturens värde, roll och funktion i ett samhälle är också svårfångade, vilket den statliga rapporten Kulturnäringars betydelse i ekonomin på regional och nationell nivå (2012) visade på. Rapporten kom i en period där krav på vinst började ställas på olika kulturinstitutioner. Försök till konkreta uppföljningar och handfast statistik lyckas inte fullt ut ringa in kulturområdet som spjärnar emot inordning och ansatser till styrning. En av orsakerna är att kulturen gör anspråk på att utvecklas och växa organiskt och fritt i och mellan människor, samtidigt som det finns förväntningar i olika läger på vad kulturen ska vara och åstadkomma. Detta spänningsförhållande kan göra att resultatrapporter och politiska budskap om kultur ibland blir svepande eller undviks.

Kulturpolitiska mål

Ändå har Sverige sedan 2009 tydliga nationella kulturpolitiska mål. Dessa finns beskrivna på Kulturrådets hemsida:

”Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefrihet som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling”

I princip skriver alla partier under på denna målformulering. Målen ska styra den statliga kulturpolitiken och fungera vägledande i kommuner och regioner. Regeringsbeslutet innefattar också strategier för hur kulturmålen ska uppnås, genom att:

• främja allas möjligheter till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor,
• främja kvalitet och konstnärlig förnyelse,
• främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas,
• främja internationellt och interkulturellt utbyte och samverkan,
• särskilt uppmärksammas barns och ungas rätt till kultur.

När det gäller hur kulturmålen ska uppnås kan partierna skilja sig åt och ta fasta på enskilda strategier. Detta speglas mer på lokal och regional nivå. Exempelvis har S satsat i en region på en stor scen och lokal för allas tillgång till kulturupplevelser. Det kan dock vara till nackdel för kulturens mångfald, då mindre grupper och kulturuttryck inte alltid passar för en stor scen. SD i sin tur har i en annan kommun investerat i utvecklingen av lokal vikingaborg, vilket främjar ett levande kulturarv som används och bevaras. Däremot kanske annan typ av kulturutövande får stå tillbaka genom denna strategi. M i sin tur har fokuserat på hur kulturlivet kan vara vinstdrivande, exempelvis genom avgifter för kulturskola och samverkan mellan näringsliv och kultur. Det är otvetydigt att kulturlivet behöver få in pengar, men det kan riskera att vissa grupper utesluts. I rapporten från Myndigheten för kulturanalys (2022) identifieras spänningsförhållandet mellan politik och kultur genom att belysa ”att självständighetsmålets fokus på konstens frihet och oberoende kan komma i konflikt med såväl delaktighetsmålet som samhällsmålet”.

Flera tydliga sakfrågor har lyfts i valperioden parallellt med kritiken om kulturpolitikens luddighet. Det gäller exempelvis Public service och huruvida resurser bör skäras ned och uppdraget reformeras. Frågan har uppkommit då ett behov har identifierats av att tydligare skilja innehållet i privata mediekanaler från offentliga.

Kulturskolan

Den mest brännande frågan verkar dock gälla kulturskolan som förts upp både på nationell, lokal och regional nivå över hela landet.
Kulturskolan är en utbildningsform som ligger under kulturrådet, men som också har kopplingar till utbildningsdepartementet och fria intresseorganisationer. Kulturskolan har hamnat i blickfånget mycket på grund av ett omstritt beslut att kulturskolans aktiviteter inte får ske under skoltid. Framför allt i glesbygd har den nya lagen fått kritik eftersom tiden i skolan kan vara enda möjligheten för vissa barn att utöva en kulturaktivitet. Ändå verkar det som att alla partierna står bakom beslutet. En annan utmaning med kulturskolan gäller den växande kön för att få tillträde till undervisningen. Frågan om när man ska få börja kulturskolan är heller inte självklart och en del röster förordar en möjlig start redan i förskoleklass. Avgiften är också en politisk fråga, där Vänsterpartiet förordar att kulturskolan ska vara gratis för alla. Villkoren och avgiften för kulturskolan är mycket olika i Sveriges kommuner, varför S har lyft att ett statligt stöd till kommuner kan behöva ses över. Den kulturskola som bedrivs i kommunerna idag bygger på den statliga utredningen från 2016 om En inkluderande kulturskola på egen grund, där förslag formuleras om hur kulturskolan kan bli mer tillgänglig och jämlik.

I Jönköpings län är det möjligt att börja på Kulturskolan i årskurs 3. Avgiften ligger inom det nationella genomsnittsspannet, det vill säga mellan 600–800 kronor per termin. I kön väntar i höst flera hundra barn som inte fått en plats. Det finns uppenbarligen olösta problem gällande hur kulturskolan bäst ska bedriva sin verksamhet, men faktum kvarstår att strukturen fungerar som ett mycket konkret och väl utnyttjat initiativ som tydligt främjar kulturpolitikens mål och särskilt barns och ungas rättighet till kultur och kulturutövande. Musik, konst, dans, teater och litteratur är också ett uppdrag i skolans styrdokument. Tillgången till professionellt utövad konst är emellertid beroende av var en skola befinner sig geografiskt. Den politiska debatten handlar i detta avseende om kultur ska vara ett obligatoriskt inslag i skolan eller ej. Vänsterpartiet har ett tydligt förslag och vill införa en kulturgaranti för minst två scenbesök per läsår och kulturpedagoger som implementerar kulturmoment i skolan. Liberalerna pekar å sin sida på att befintliga ämnen som svenskan redan har ett kulturuppdrag och att tanken med att stärka kulturen i skolan är att det måste göras enkelt för lärarna.

I kölvattnet av ökad efterfrågan på kulturutbildning har röster höjts för att det borde finnas kulturgymnasier i likhet med idrottsgymnasier. Argumentet är att Sverige behöver kunna föra fram en kulturelit likaväl som en idrottselit. Vid Per Brahe-gymnasiet i Jönköping finns i dagsläget en ny riksrekryterande spetsutbildning inom konst och design i bild- och forminriktningen. Måhända är utbildningen ett första frö till att bygga visionen om ett kulturgymnasium. Det borde ligga i linje med Jönköping läns vision om att bli ett kulturnav 2030. Enligt Nätverkstaden, som är det konsultföretag som hjälper till att utarbeta en strategi, har Jönköpingsregionen idag ett levande kulturliv och professionella kulturutövare i en mängd konstnärliga och kulturella områden. Att Vaggeryds bibliotek är nominerat till Årets bibliotek är ett av många tecken på det. Planen för kulturnavet är ambitiös och inbegriper all scenkonst, musik, muséer och lokalt kulturarv, film och spel, samt litteratur, läsning och bibliotek. Samordning och bidragsformer, liksom kulturarbetares arbetsvillkor är också under lupp i utarbetandet av strategin. Det speglar den nationella kulturpolitiska diskursen där partierna är rörande överens om att samordningen gällande bidragsformer för kulturen mellan lokala, regionala och nationella strukturer måste förbättras. Återstartspaketet för att få i gång kulturlivet efter pandemin är bara en del i denna plan. Politiker har uppmärksammat att om vi vill ha hög kvalitet på konst och kultur i Sverige behövs också möjliga arbetsvillkor för det. Exempelvis ligger förslaget att stipendier ska kunna ligga till grund för socialförsäkring och pension.

Oavsett rådande politik är det enskilda människor i samverkan som skapar kulturlivet. Det är deras intressen, engagemang, kunskap och initiativförmåga som utvecklar kulturen. Dessa människor verkar i alla samhällssektorer. Därför bör samhället fråga sig om det inte skulle tjäna på att ge större plats för kulturen i politiken och arbetet med att värna demokratin.

Kontakt