Du lämnar väl inte ut ditt bankID?
Idag uppmanas vi av så väl banker som media att hantera koder och andra inloggningsuppgifter försiktigt. Bankerna påtalar även att de aldrig efterfrågar information via telefon och att du genast ska lägga på om du får denna typ av samtal. För den som är van att använda digitala lösningar för ekonomiska tjänster så är det här ofta en självklarhet. Samtidigt är vi människor ibland både godtrogna och lättlurade.
I takt med den tekniska utvecklingen som bygger allt mer på individualisering, och allt mindre på formalisering och likhet, har det blivit en självklarhet att sköta sina ekonomiska förehavanden på den ”privata” mobilen eller surfplattan. Ett digitalt verktyg som ingen annan än du själv använder. Men det här är ingen självklarhet för alla.
Vi har idag minst 400 000 svenskar över 65 som överhuvudtaget inte äger någon dator, surfplatta eller smart mobil. Så även om de bor i en fastighet med exempelvis bredband via fiber så kan de inte utnyttja detta. Utöver dessa har ca 280 000 personer endast har tillgång till en källa för internet, vilket också begränsar användningsområden så väl som tillgång. Dessa data bygger på en enkätstudie från hösten 2015 med svar från 1264 svenskar i åldern 65-85 år.
Att inte ha tillgång alls, eller endast begränsad tillgång, till ett personligt verktyg för uppkoppling till internet skapar problem och säkerhetsrisker. Något som sällan nämns i de sammanhang som risken med att lämna ut koder och in loggningsuppgifter tas upp. I flera hem, inte bara hos de som är 65+, finns det kanske bara en stationär dator, laptop eller surfplatta. På samma sätt som innan digitaliseringen innebär detta att det ofta är en person i hushållet som har ansvar för alla ekonomiska förehavanden. Naturligt är att det är den personen som kan använda internetbanken eller andra ekonomiska tjänster. Vid öppen och delad ekonomi är detta sällan några problem i en väl fungerande relation. Men om det blir problem i relationen kan det få stora konsekvenser att ha lämnat ut koder och inloggningsuppgifter till sin partner. Uppgifter som du inte har rätt att dela med någon och som skapar större möjligheter till ekonomiska oegentligheter än tidigare analoga lösningar.
I de fall som egen tillgång till internet saknas, eller när hälsan och förmågan brister, händer det att yngre släktingar hjälper till med ekonomiska tjänster. Det blir ju både billigare och enklare om mamma eller pappa slipper gå till banken med sina ärenden eller lägga betalningsorder på brevlådan. Även här handlar det om att i god tro lämna ut uppgifter och medgivanden för att få tillgång till exempelvis internetbanken och mobilt BankID. En för och nackdel i detta sammanhang är att ett mobilt BankID kan installeras på flera enheter. Detta innebär att den person som känner sig lite osäker, men ändå har egen tillgång till internet och ett BankID, kan få stöd och hjälp på distans av någon annan som också installerat den aktuella personens BankID. Det här är väldigt bra och underlättar för många, även om det strider mot bankens regler då BankID uttryckligen är en personlig legitimation. Nu kommer vi till faran som nämndes tidigare, vad händer om relationen till den som fått tillgång inte längre är så bra? Eller om släktingen som varit till så stor hjälp hamnar i ett ekonomiskt utsatt läge och behöver snabb tillgång till pengar?
Släktingen har kanske till och med installerat ditt BankID på sin egen mobil utan att du ens märkte det. Precis som många döljer stölder i hemmet genomförda av familjemedlemmar, borde det finnas ett mörkertal av ekonomiska bedrägerier inom familjer kopplade till digitala tjänster. Det handlar alltså inte enbart om att lämna ut koder till okända bedragare, utan även om säkerhetsbrister i ett system som bygger på att alla är digitalt kompetenta och uppkopplade med personlig utrustning. Det här är ett problem som inte är snabbt övergående utan som snarast måste hanteras genom så väl olika samhällsinsatser för digital inkludering som smarta tekniska lösningar.
Ulli Samuelsson, PhD
Assistant Professor, School of Education and Communication
Ulli Samuelsson är lektor i pedagogik på Högskolan för lärande och kommunikation. Med en bakgrund inom den privata IT-utbildningsbranschen har det blivit naturligt att forska om digital ojämlikhet, dvs hur olika människor inkluderas eller exkluderas i ett digitaliserat samhälle. Hon disputerade 2014 med en avhandling om digital ojämlikhet i den svenska skolan och 2015-2017 var hon en del av ett forskningsprojekt om äldre och IT finansierat av FORTE. Projektet om äldre fortsätter under 2018- 2021, nu med finansiering av Familjen Kamprads Stiftelse.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
