Lektor i pedagogik; forskar om digitalisering, digital inkludering och digital ojämlikhet med fokus på skola och utbildning samt äldre.
Skarpt läge för ungas digitala ojämlikhet
Som ett led i att minska spridningen av viruset Covid-19 har landets gymnasieutbildningar övergått till en verksamhet som är i stort sett helt digital. Det är lätt att ta för givet att våra gymnasieungdomar är väl rustade för en omställning till digital undervisning, att få tillgång till en egen laptop via skolan löser väl allt? Mitt i mediebruset om så väl virusets som digitaliseringens spridning går det att urskilja rapporter om att den digitala skolan inte fungerar så bra för alla. Vissa skolor vittnar om en ökad ”närvaro”, men det finns även de som vittnar om elevernas problem med uppkoppling till internet och möjligheten till studiero i hemmet.
Det är nu sex år sedan jag disputerade på en avhandling om digital ojämlikhet bland unga. Fokus i avhandlingen var skolans roll i att skapa förutsättningar för digital jämlikhet genom utbildning och tillgång. Kritiken i min avhandling var att skolan misslyckades med att ge elever lika förutsättningar att bli digitalt inkluderade. Denna kritik byggde på det så kallade kompensatoriska uppdraget som skolan har, dvs att kompensera för elevers olika förutsättningar.
I mitt avhandlingsarbete blev det tydligt hur elevernas olika hemförhållande hade betydelse för så väl tillgång till internet i hemmet, digital kompetens samt attityd till datorn som en resurs i skolarbetet. En del av studien genomfördes när allt fler gymnasieskolor valde att låna ut laptops till eleverna för skolarbete i skolan och hemma. Att via skolan få tillgång till en egen dator även efter skoldagen var inte enbart positivt för eleverna. Flera berättade om bristande tillgång, eller dålig uppkoppling, till internet hemma. Det blev ett extra stressmoment för dessa elever att se till att ladda ner det skolmaterial som behövdes hemma innan de lämnade skolan för dagen. På den tiden handlade det främst om att få tillgång till olika dokument och det var sällan något krav på tillgång till internet när de väl laddat ner allt till den egna datorn. Däremot kunde de som saknade internettillgång i hemmet inte använda sig av olika länkar eller webbresurser efter skoltid.
Hos pappan fanns det bra tillgång till internet, medan det hos mamman inte fanns någon internetuppkoppling alls.
Tillgången till internet i svenska hem har ökat sedan dess. Men även om det idag är 95 procent av alla svenskar som använder internet, så finns det fortfarande specifika grupper där användningen är lägre. Bland dessa grupper hittar vi vuxna med endast grundskoleutbildning (85 %), hem med en hushållsinkomst under 300 000 kr (90 %) och kvinnor (94 %). Bland de elever som jag intervjuade i samband med avhandlingsarbetet fanns det de som berättade om skillnader i internettillgång hos sina frånskilda föräldrar. Hos pappan fanns det bra tillgång till internet, medan det hos mamman inte fanns någon internetuppkoppling alls. Det är rätt troligt att elever som lever med ensamstående mammor med låg utbildning och inkomst, har lägre tillgång till väl fungerande internetuppkoppling än de som lever med båda föräldrarna i ett hushåll med bra ekonomi. Allt enligt de socioekonomiska mönster som vi fortfarande ser i Sverige.
De socioekonomiska skillnader som går att i se i internettillgång riskerar med andra ord att bidra till ytterligare utslagning i en tid när all undervisning sker på distans.
I ett hem med högre sammanlagd inkomst och där flera familjemedlemmar är internetanvändare är chansen även större att det finns tillgång till internet via bredbandsuppkoppling, 57 procent av hushållen har idag fiberuppkoppling och 32 procent har mobilt bredband. Samtidigt kom det idag (17/4) besked om att Jordbruksverket stoppar stödet till bredbandsutbyggnad på landsbygden under resten av året. Det är idag lätt att glömma att det inte räcker med tillgången till en dator för att kunna ta full del av skolans distansundervisning. En snabb och stabil uppkoppling till internet avgör till stor del kvaliteten på den utbildning som ges. De socioekonomiska skillnader som går att i se i internettillgång riskerar med andra ord att bidra till ytterligare utslagning i en tid när all undervisning sker på distans.
I en samhällssituation med hög grad av varsel och permitteringar är risken stor att unga som kommer från hem med låg socioekonomisk status drabbas ekonomiskt i högre grad än unga från hem med hög utbildningsnivå. Att skolor bidrar med kontantkort för mobilsurf verkar vara en vanlig lösning för elever utan tillgång, eller med enbart begränsad tillgång, till internet i hemmet. Tyvärr är detta inte en långsiktig lösning och inte heller en speciellt bra lösning för de elever som bor i områden med dålig mobiltäckning. Den digitala ojämlikheten blir på så vis extra tydlig nu och kan i värsta fall få negativa konsekvenser för enskilda elever under en lång tid framåt. Samtidigt kan omställningen till digital distansundervisning skapa stora fördelar för elever med hög studiemotivation, bra stöd från föräldrar och ett digitalt välutrustat hem.
Detta är en bloggtext. Det är skribenten som står för åsikterna som förs fram i texten, inte Jönköping University.
