Delaktighet är en rättighet för alla barn!

Att få vara delaktig i sin egen vardag är en mänsklig rättighet. Tidigare forskning visar att barn med funktionsnedsättning har mindre möjlighet att delta i vardagliga aktiviteter så som att laga mat, ta hand om husdjur och delta i fritidsaktivitet. Tidigare forskning visar också att om barn med funktionsnedsättning får möjlighet att delta i vardagliga aktiviteter så skapas bättre möjligheter för dem att lära sig saker och att utvecklas.

Inom forskningsmiljön CHILD pågår ett projekt som handlar om hur barn med funktionsnedsättningar upplever sin delaktighet i vardagliga aktiviteter, det är ganska ovanligt att man frågar barnen själva om hur de ser på sin delaktighet ofta anser man att det är för svårt för barn och framförallt barn med funktionsnedsättning att svara på frågor kring detta och man tror att de kanske inte kan ge korrekta svar. Därför har man ofta låtit vuxna, föräldrar, lärare eller vårdpersonal svara för barnen. Min erfarenhet som forskare är att det visst går att fråga barnen om man använder rätt hjälpmedel som underlättar för barnen. För att underlätta för barnen att svara på frågorna har en samtalsmatta med bilder som kan hjälpa barnet i samtalet tagits fram. När barnet ska välja svarsalternativ görs det utifrån skalan ”Alltid”, ”ibland”, ”sällan” eller ”aldrig”, detta symboliseras med hjälp av korgar med äpplen i, den korg med många äpplen symboliserar alltid och den utan äpplen symboliserar aldrig.

Barnen kunde tala om vad som gjorde att det blev lättare att delta i aktiviteter (t.ex om de kände en tillfredställelse av att delta eller om de kände sig inkluderade i gruppen när de deltog), men också att de hade en känsla av att de hade förmågan att delta både mentalt och fysiskt. Faktorer som barnen själva ansåg gjorde det svårt för dem att delta var om de inte hade den förmåga som krävdes för en viss aktivitet, tex att de inte kunde springa som andra barn, att de inte kände sig inkluderade i gruppen, att inte kände att de tillhörde laget eller att ekonomiska resurser saknades, vilket gjorde att man inte hade råd att köpa rätt utrustning.

Det här innebär också att personal inom verksamheter som möter barn och föräldrar behöver tänka på att det inte är räcker med bara föräldrarnas eller bara barnets perspektiv utan båda är viktiga.

I projektet ställdes frågor till barn och föräldrar i flera olika länder så som Sverige, Sydafrika, Kina och Taiwan för att se om barn deltar i vardagliga aktiviteter på samma sätt i andra kulturer.

Referenser

Alecia Samuels *, Shakila Dada, Karin Van Niekerk, Patrik Arvidsson, Karina Huus. Children in South Africa With and Without Intellectual Disabilities’

Rating of Their Frequency of Participation in Everyday Activities. Journal of Environmental Research and Public Health

Arvidsson, P., Dada, S., Granlund, M., Imms, C., Bornman, J., Elliott, C., & Huus, K. (2019). Content validity and usefulness of Picture My Participation for measuring participation in children with and without intellectual disability in South Africa and Sweden. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 1-13.

Childs hemsida:

https://ju.se/forskning/forskningsinriktningar/child.html

Länk till poster om projektet:

https://ju.se/download/18.7667ac871722189f92228b30/1590494979590/Poster%20CHILD%20PmP%20Karina%20Anna%20Karin.pdf

Om författaren

Karina Huus

Professor i Omvårdnad
karina.huus@ju.se

Karina Huus är barnsjuksköterska och forskare. Hon är medlem i forskningsmiljön CHILD vid Jönköping University och i Institutet för handikappvetenskap. Karinas forskning handlar om barns hälsa, barns rättigheter samt om barn med funktionsnedsättning och deras delaktighet i vardagsaktiviteter.