Historisk familjeförmögenhet bakom framtida startupframgång

Att grunden för framgång och konkurrenskraft är helt ny är en bild som inte helt stämmer med verkligheten. Medan innovativa idéer bakom dagens nya startupbolag ofta kommer från unga och pigga entreprenörer spelar tungviktarna från den ”gamla” ekonomin en större roll än många tror.

Jag intervjuades nyligen av Dagens Industri när de uppmärksammade att en ny generation av ägare är mycket aktiv som investerare i startupbolag med fokus på den digitala ekonomin. Många av dem har minst en sak gemensamt. De kommer från ägarfamiljer som varit etablerade som företagare i Sverige under många generationer. Cristina Stenbeck från Kinneviks, Tom och Karl-Johan Persson från H&M, Katarina Martinson, Lundbergs, och Martin Wittin med en bakgrund i Enator nämns som exempel.

Det faktum att en stor del av finansieringen av dagens heta startupbolag kommer från gammalt kapital och etablerade ägarfamiljer är ingen överraskning för oss som länge forskat om ägandet i svenskt näringsliv och om familjeföretagandets betydelse för entreprenörskap och nystart av företag. Tvärtom. Jag har länge hävdat att etablerade ägarfamiljer är en av de viktigaste finansiärerna av nya företag i den digitala ekonomin. De är inte bara en historiskt viktig ägarform inom ”gammalindustri” utan i allra högsta grad en ägarform för framtiden i nya branscher som växer fram.

Eftersom entreprenörerna bakom startupbolagen sällan har det finansiella kapital som behövs för att skala upp och förverkliga sin affärsidé eller kommersialisera sin innovation måste kapital tillföras från externa aktörer som även tar del av ägandet i bolaget och plats i styrelsen. Från denna position har dessa nya ägare stor möjlighet att påverka företagets strategiska val och utveckling både på kort och lång sikt. Vår forskning visar att vem som äger ett företag har stor betydelse för framgång; inte bara i form av lönsamhet och tillväxt utan också för hållbarheten och för långsiktigheten.

Så, vad betyder det då att en yngre generation i våra etablerade företagarfamiljer är aktiva som ägare i den digitala ekonomins nya företag? Det finns stora fördelar, men också risker.

På plussidan:

• Många ägarfamiljer har varit mycket framgångsrika i utvecklingen i sina kärninnehav och de har pengar över att investera i nya verksamheter. Samtidigt är det viktigt för dem att förnya sig, och för den yngre generation att skapa något nytt och något eget. De använder familjens etablerade plattform i form av kapital och kontakter för att göra detta.
• Familjeägande representerar i normalfallet långsiktighet och hållbarhet i företagandet. Detta kan skapa en positiv kraft i startupbolag som behöver tid för att utvecklas och bli lönsamma. Många nya företag mår bra av att ha ägare som inte stressar fram värdeökning, tillväxt och lönsamhet. Det tar tid att bygga långsiktigt framgångsrika företag som är tillräckligt hållbara för att tåla både uppgångar och nedgångar. Investerare med uppväxt och bakgrund i familjeföretag som varit verksamma i många decennier, kanske sekel, förstår och respekterar detta.
• Att framgångsrika svenska familjeföretagare satsar på startupbolag kan vara en motpol till att det skapas stora utländska ägarintressen i dessa bolag. Med utländskt ägande ökar risken att de ekonomiska och social värden som skapas i våra startups försvinner från Sverige.

Och på minussidan:

• Sverige är ett litet land. Makten och inflytandet i svenskt näringsliv riskerar att koncentreras och cementeras ytterligare och stannar inom en relativt liten grupp personer och familjer. Sveriges finansiella maktelit är redan idag begränsad. Om det inte kommer in tillräckligt mycket nytt blod finns det en risk för ett alltför kringskuret synsätt. Därför är det viktigt att ägarna skapar internationella erfarenheter och knyter till sig nya talanger utanför ägar-och familjekretsen.
• Det kan uppstå ett spänningsförhållande och misstro om familjerna investerar för mycket i nya och oprövade verksamheter jämfört med den befintliga kärnverksamheten. Då kan det misstänkas att ägarna inte längre tror på eller är tillräckligt intresserade av kärnverksamheten för att utveckla den. Ett tappat fokus är speciellt riskfyllt för ägarfamiljer med bolag på börsen där externa investerare och analytiker kan skapa oro.

Det må finns skillnader i att starta och driva nya företag i den digitala ekonomin jämfört med att leda och utveckla etablerade företag i ”gammalindustri”. Men det finns också många likheter. Sammanfattningsvis innebär detta att mycket av den kunskap och det kapital som byggts upp historiskt av framgångsrika ägarfamiljer är en viktig tillgång för att skapa konkurrenskraft i den digitala ekonomin. Det är bra att nya generationer i etablerade ägarfamiljer satsar på svenska startup bolag. Samtidigt ska vi vara medvetna om de risker som finns.