3:12 reglerna diskriminerar utsatta regioner

2013-09-22

3:12 reglerna har kritiserats för att de diskriminerar mellan olika typer av företag. Exempelvis har personalintensiva företag gynnats framför dem som är likvärdiga omsättningsmässigt men har en lägre total lönesumma. Regelverkets utformning leder även till att många företagare ser sig tvingade att avstå från ett ägarskifte inom familjen då kapitalvinsten i många fall beskattas som lön.

En stor andel av Sveriges företagare närmar sig pensionsålder och står inför ett kommande ägarskifte. Av dessa är det ett flertal som driver familjeföretag och således står inför valet att skifta företaget internt till någon nära anhörig, skifta externt till någon utanför familjen, eller avveckla verksamheten. Detta val är naturligtvis inte lätt, men det underlättas knappast av att 3:12 reglerna och tolkningen av de s.k. trädareglerna missgynnar interna skiften. Trots att bristerna i regelverket har lyfts vid flera tillfällen, har de inte beaktats i de föreslagna förändringarna av 3:12 reglerna (se DI debatt Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.). Grundproblemet med att de olika ägarskiftesalternativen inte är skatteneutrala kvarstår. Alternativet att skifta till medarbetare kan rentav försvåras med det nya förslaget. Det är tillräckligt illa att regelverket diskriminerar mellan olika typer av skiften. Men det är än mer graverande att effekterna på aggregerad nivå slår olika hårt på olika regioner.

I Stockholm är en relativt låg andel av företagen familjeföretag. Stockholms företagare är dessutom de yngsta i Sverige med en medelålder på 50 år. Att företagare i Stockholm överväger ett internt skifte är sannolikt låg jämfört med företagare i till exempel Dalarna där medelåldern är 59 år och andelen familjeföretag är betydligt högre än i Stockholm. Andra län som har företagare med hög medelålder och hög andel familjeföretag är exempelvis Jämtland och Kronoberg (se Figur 1 nedan som visar andelen familjeföretag på kommunnivå). De län som har högst andel familjeföretag är Jönköping och Gotland.

Figur 1 Andel familjeföretag i olika kommuner [1]

Det råder inga tvivel om att det finns stora regionala skillnader i såväl ålders- som ägandestruktur hos våra fåmansbolag. Något hårddraget förefaller urbana regioner ha en något yngre företagarpopulation och en lägre andel familjeföretag. Det är därför intressant att notera att familjeföretag inte bara är vanligare i vissa län. Typ av ägarskifte som företag tenderar att välja skiljer också mellan olika regioner. Nedan finns tre kartor över Sverige där den gröna kartan visar på den relativa andelen interna skiften bland företag i olika län. Den lila kartan visar andelen externa skiften och den röda kartan visar den relativa andelen företag som läggs ner i olika län. Med andra ord är andelen korrigerad för antalet befintliga företag i respektive region.

Figur 2 Andel företag som skiftar internt (grönt), externt (lila) eller läggs ner (rött), korrigerat för antal företag i respektive län). För att få andelen av befintliga företag som skiftar i procent multipliceras varje tal med 100.

Som väntat baserat på andelen familjeföretag och företagarnas ålder, har Stockholmsregionen en relativt låg andel interna skiften. Samtidigt finns där högre andel externa skiften och nedläggningar är betydligt vanligare. I tabellen nedan listas fördelningen mellan de tre alternativen för de företag som går igenom någon form av ägarskifte eller nedläggning.

Tabell 4 Typ av skifte uppdelat på län (2004-2008), alla storleksklasser (fåmansaktiebolag)

Södermanland och Dalarna som är de län med högst andel nedläggningar ligger i botten på externa skiften och i mitten på interna skiften. Jönköping och Norrbotten är de län med lägst andel nedläggningar. Jönköping ligger i topp när det gäller interna skiften medan Norrbotten toppar listan för de externa skiftena. För flera regioner är interna skiften vanligare än i andra län. Vid interna skiften är dessutom överlevnadsgraden högre (resultaten finns publicerade i Strategic Entrepreneurship Journal Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.) och vid externa skiften är risken högre att att företag flyttas. Därför kan interna skiften vara särskilt viktiga för att säkerställa framtida sysselsättning inom vissa regioner såsom Dalarna och Jämtland där familjeföretagande är vanligt och där medelåldern bland företagarna är hög.

Företagarfamiljer i vissa regioner poängterar ofta att det är svårt att locka barnen till att stanna kvar på orten för att driva företaget vidare. Man spekulerar huruvida det hade varit enklare om företagets säte istället hade varit i Stockholm. Det man missar att beakta vid ett sådant resonemang är att eventuella arvingar även har fler och ofta attraktivare sysselsättningsalternativ i Stockholm. Den låga andelen interna skiften i Stockholm indikerar att det är ännu svårare att få den yngre generationen intresserad av att driva vidare företaget i en storstad. Istället kan det vara så att när arvingarna önskar stanna kvar på en mindre ort har de färre sysselsättningsalternativ och familjeföretaget utgör istället en möjlighet att faktiskt stanna kvar på orten.

Jag förutsätter att det ligger i politikernas intresse att inte missgynna vissa regioner. Därför är det av yttersta vikt att förändringar av 3:12 reglerna skapar bättre förutsättningar för interna ägarskiften för att underlätta och säkerställa en del av sysselsättningen i vissa redan utsatta regioner.

_________________________________________________

[1] För att identifiera familjeföretag har vi (jag och mina kollegor Mattias Nordqvist vid JIBS, Karl Wennberg vid HHS och RATIO, samt Johan Wiklund vid Syracuse University) utgått från alla fåmansaktiebolag med fler än tio anställda. Företag som drivs av syskon, förälder och barn, och eller med make/maka klassas som familjeföretag. Övriga företag klassas som icke familjeföretag. Den senare kategorin inkluderar således företag med endast en ägare. Samtliga kartor har tagits fram av Massimo Baú som är Forskarassistent på JIBS.