Kvinnligt ledarskap straffas hårdare?

2013-09-01

Under senare år har debatten gått het när det gäller tillsättningen av kvinnor på toppositioner i näringslivet. Främst har flera rapporter som baseras på statistik om börsnoterade bolag tagits fram. Däremot finns inte lika mycket information när det gäller privatägda företag. Inte heller finns det ingående information om kvinnors och mäns benägenhet att sitta kvar på VD-posten. I en pågående studie finner jag och mina kollegor att samtidigt som andelen kvinnor på VD-posterna i privatägda företag har ökat är kvinnor mer benägna att lämna sina VD-poster.

Trots att Sverige stoltserar med en fjärdeplats i den globala jämställdhetsrapporten[1] ligger vi långt efter när det gäller kvinnors innehav av VD-poster. Bland Sveriges börsnoterade företag var det endast 5 procent som hade en kvinna som VD. I privatägda företag med fler än 150 anställda innehar kvinnor ca 11 procent av VD-posterna[2], se figur 1 nedan. Andelen kvinnor har stigit kontinuerligt sedan 2005. Då ledde kvinnor sju procent av de privatägda företagen, medan motsvarande siffra 2010 var elva procent. Trots denna ökning ligger vi långt efter i internationella jämförelser.

Figur 1 Andel kvinnor som innehar en VD-post i svenska privatägda företag med fler än 150 anställda (baserat på statistik från SCB)

Varför tenderar kvinnor i större utsträckning att lämna sin post än män?

I dagsläget finns det relativt få vetenskapliga studier om kvinnor och VD-poster och i princip en avsaknad av studier som studerar sannolikheten att en kvinna stannar kvar vid sin VD- post. I augusti deltog jag i en internationell managementkonferens i USA (The Academy of Management Conference 2013) där jag tillsammans med Ek.Dr. Tiri Serjesen vid Indiana University, Fredrik Andersson vid SCB (ej närvarande på konferensen) och Docent Karl Wennberg vid Handelshögskolan i Stockholm presenterade resultat från en ny studie där vi jämför kvinnors och mäns sannolikhet att lämna en VD-post. Av samtliga män lämnar årligen i snitt 20 procent sin VD-post, medan 26 procent av kvinnorna gör det samma. Således är kvinnor mer benägna att lämna VD-posten jämfört med män.

Efter att ha kontrollerat för en rad faktorer såsom bransch, företagsstorlek, ålder och utbildningsnivå, visar vår studie att sannolikheten för kvinnliga VD:ars avgång i genomsnitt är 47 procent större än sannolikheten för att manliga VD:ar avgår. I ljuset av detta är det intressant att notera att Ledarnas Jämställdhetsbarometer Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. finner att kvinnor i något högre utsträckning än män uttrycker en vilja att lämna sina chefsposter samtidigt som färre kvinnor aspirerar på en chefsposition.

Känslan av utanförskap större hos kvinnor?

Det finns en rad teorier och förklaringar som använts för att förklara skillnader mellan män och kvinnor. I sin bok Men and women of the corporation diskuterar Elisabeth Kanter (1977) hur män och kvinnor reagerar på att vara i minoritet. Hon menar att individer som är i minoritet upplever mer distans till kollegor, blir mer synliga, utsätts för mer kritiskt granskande och eventuella skillnader överdrivs vilket i många fall förstärker stereotypa bilder och leder till en ökad känsla av utanförskap. Hon benämner detta fenomen tokenism. Studier i ämnet har främst fokuserat på köns- och/eller etnicitetsskillnader. Forskningsresultat visar att kvinnor jämfört med män har större sannolikhet att möta negativa reaktioner när de tillhör en minoritet inom organisationen. Något som även får stöd i media.

Glastaket är en metafor som används för att beskriva det faktum att få kvinnor, relativt sett, når högre befattningar i näringslivet. Sedan 1987 när Morrison med kollegor introducerade begreppet glastaket i akademiska texter har den s.k. glasklippan introducerats i genusdebatten (Ryan & Haslam, 2005). Glasklippan symboliserar observationen att kvinnor oftare rekryteras till riskabla positioner som flertalet män inte är intresserade av. Ett exempel på detta är VD-posten för ett företag i kris. Arbetet med att vända företaget på rätt köl ses oftast som näst intill omöjligt, medan risken att bestraffas för ett misslyckande är påfallande. Exempelvis har det diskuterats huruvida Marissa Mayer, VD för Yahoo, rekryterades till en glasklippa eller ej.

Det finns ett fåtal studier, främst av experimentell karaktär, som funnit belägg för att glasklippan existerar (Bruckmüller & Branscombe, 2011), men det behövs mer forskning för att skapa en bättre förståelse för detta fenomen.

Kvinnor straffas hårdare än män?

I vår forskning har vi inte studerat glasklippans eventuella existens. Däremot ser vi intressanta resultat när vi studerar andelen män och kvinnor som lämnar sina VD-poster över tiden, se figur 3 nedan. Generellt ligger kurvan för kvinnor ca 10 procentenheter över kurvan för män. 2009 under den finansiella krisen är avståndet mellan de två kurvorna som minst och andelen kvinnor som lämnar VD-posten ligger i princip på samma nivå som männens. Året därefter, 2010, är dock avståndet som störst då den relativa andelen avgångar ökar dramatiskt för kvinnor samtidigt som den minskar något för män. Hur ska man då tolka detta? En tolkning skulle vara att man i dåliga tider värderar kvinnligt ledarskap mer. En annan tolkning är att kvinnor är mindre villiga att lämna ett företag i kris. En tredje tolkning skulle vara att den så kallade glasklippan leder till att kvinnor befordrats till VD-poster för företag i kris och därmed är mer utsatta för risken att straffas ut om de inte lyckas vända på företagets utveckling. Grafen nedan är på intet sätt ett bevis för något av tolkningsalternativen. Det krävs mer sofistikerade analyser för att utröna vilken förklaring som är mest trolig. Även om jag enbart kan spekulera om orsakerna råder det ingen tvekan om att det finns skillnader mellan män och kvinnor.

Man kan naturligtvis fundera över om män och kvinnor tvingas till att lämna sina poster eller om det är ett frivilligt val samt om det finns några könsskillnader i de bakomliggande motiven. För att göra det krävs mer ingående intervjustudier, men även där kan det vara svårt att fullt ut särskilja mellan tvång och egen fri vilja. Det skulle även vara intressant att studera vad de lämnar sina poster för. En vanlig uppfattning är att män oftare blir VD i ett annat företag medan kvinnor har svårare att hitta likvärdiga alternativ. Det finns i dagsläget en brist på akademiska studier om kvinnors sysselsättning på arbetsmarknaden efter en avgång. Vi har ännu inte studerat vad kvinnorna och männen i vår studie byter sin VD-post mot. Detta kommer vi göra i en uppföljande studie där vi studerar vilken sysselsättning dessa individer har ett år efter sina avgångar. Med andra ord hoppas vi finna svar på om VD-posten i svenska medelstora privatägda företag är en ättestupa eller trampolin för kvinnors framtida chefskarriär.

Referenser:

Kanter, R. (1977). Men and women of the corporation. Basic Books, New York, NY.

Morrison, A., White, R. &Van Velsor, E., (1987). Breaking the glass ceiling: Can women reach the top of America’s largest corporations? Addison-Wesley, Reading, MA.

SCB, På tal om kvinnor och män – Lathund om jämställdhet 2012, 2012.

[1] The Global Gender Gap Report 2012, World Economic Forum. Island toppar listan tätt följt av Finland och Norge.

[2] Samtlig statistik har tagits fram tillsammans med Siri Terjesen, Fredrik Anderson och Karl Wennberg.