Våldet slutar inte vid 65

Samtidigt som våld många gånger är osynliggjort bland äldre så visar forskning att åldrandet i sig faktiskt kan öka risken för att utsättas för våld med försämrad hälsa och livskvalitet som resultat. Vad denna förhöjda risk beror på är inte helt tydligt, men tycks hänga samman med funktionsnedsättning och ökat beroende av vård och omsorg från andra. Att vara i en beroendeställning kan göra det svårt att berätta om det som sker. Man kanske har behov av att ens vuxna barn handlar mat, även om det samtidigt innebär att den personen stjäl pensionspengar. Där kan finnas behov någon som hjälper en med personlig omvårdnad, även om denna person faktiskt utövar fysiskt våld. I relationer där våld funnits tidigare finns heller inget som tyder på att våldet försvinner bara för att man blivit äldre.

Bland äldre kan också en och samma person vara både förövare och våldsutsatt. Exempelvis kan en person med demenssjukdom i vissa situationer vara aggressiv eller uttrycka sig kränkande till sin närstående. Samtidigt kanske den närstående inte riktigt orkar tillgodose de dagliga behoven utan försummar individen, exempelvis genom att inte ge medicin eller hjälpa den äldre med mat och måltider.

Våld i nära relationer bland äldre behöver dessutom förstås ur ett bredare perspektiv där olika typer av nära relationer förkommer, och inte enbart med de närmaste anhöriga. En nära relation kan också vara till en god man eller vård- och omsorgspersonal. Detta innebär, även om vi inte vill inse det, att äldre ibland utsätts för våld av formella vård och omsorgsgivare. Samtidigt är många gånger personal några av de utomstående som har mest kontakt med de inblandade vilket innebär att de har en viktig roll i att uppmärksamma våld i nära relationer bland äldre.

Att få ökad förståelse för vad som faktiskt anses vara våld kan hjälpa personal att reflektera kring sitt eget och andras beteende. Socialstyrelsen framhåller att det många gånger handlar om att vilja se, vilja veta och att våga fråga, men för att kunna göra detta krävs kunskap och utbildning samt en strukturerad organisation och tydliga riktlinjer som stödjer personalen i sitt arbete. Inom vård och omsorg finns lagar och riktlinjer som ska underlätta detta arbete, men trots det kan en stor osäkerhet finnas bland personal som förhindrar att signaler och tecken på våldsutsatthet uppmärksammas. Sedan 2018 finns krav på att utbildning om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer ska ingå i vissa högskoleutbildningar med yrkesexamen såsom socionomexamen, sjuksköterskeexamen, läkarexamen och juristexamen gällande mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer. Om våld bland äldre inte uppmärksammas även i dessa sammanhang finns en risk att detta perspektiv glöms bort eller åtminstone inte ges tillräckligt utrymme i utbildningarna. I takt med att fler personer blir äldre, så föreligger en ökad risk att fler äldre utsätts för våld. Eftersom våld i nära relationer bland äldre kan kräva specifikt bemötande och särskilda åtgärder för att förebyggas och förhindras måste kunskap om detta ingå i utbildningarna.

Vid Institutet för gerontologi har vi fått möjligheten att skapa en fristående kurs för att öka medvetenheten om våld i nära relationer bland äldre. Kursen har än så länge getts vid fyra tillfällen, och söktrycket har varit högt, vilket visar på ett stort behov av mer kunskap i området bland personal. Vi är glada att området uppmärksammas, och att önskan att lära sig mer finns hos olika professioner, samtidigt får vi inte stanna upp här och luta oss tillbaka. I framtagandet av kursen har det blivit tydligt att detta är ett eftersatt område där mer forskning och kunskap behövs för att än bättre kunna utbilda personal och förbättra situationen för många äldre. För låt oss vara ärliga och se förbi stereotypa föreställningar; våld slutar inte vid 65 år.

Linda Johansson, docent
Lena Östlund, adjunkt