Folkhögskolan – en plats för personlig utveckling och bildning

Vi har i flera olika forskningsprojekt intervjuat deltagare på folkhögskolan som har tillskrivits en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. De här deltagarna har ofta haft ett problematiskt möte med utbildningssystemet i grundskolan och gymnasiet där de inte har upplevt sig förstådda av omgivningen och där de vittnar om kränkningar och ett socialt utanförskap.

Detta har resulterat i ett skolmisslyckande och en upplevelse av en negativ skolidentitet samt en känsla av marginalisering. Att de överhuvudtaget har återvänt till studier, nu på folkhögskolan, efter flera år i utanförskap och marginalisering är ett stort steg i deras liv.

Resultaten från våra studier visar att folkhögskolan är en gynnsam utbildningsform för personlig utveckling och bildning, förmodligen den bästa utbildningsform samhället har att erbjuda, för denna målgrupp. Varför är det så?

Individ går före ämne på folkhögskolan

I våra intervjuer berättar deltagarna att de blir förstådda, sedda och bekräftade på folkhögskolan, att deras självförtroende växer och att de utvecklas som människor. En deltagare berättade i en intervju att ”nu förstår jag vad det innebär att vara människa igen”. Undervisningen utgår från deltagarna och deras livssituation. Berättelserna från deltagarna vittnar om att individ går före ämne på folkhögskolan, alltså att undervisningen utgår från deltagarna livsvärld och inte enbart är ett ämnesstoff som ska tryckas in i den studerandes huvud. Lärande på folkhögskolan sker i dialog och betraktas som ett något som sker tillsammans. Detta sätt att se på lärande kan kopplas till den brasilianska pedagogen Paulo Freires syn på vad utbildning ska syfta till, nämligen att frigöra människor och ge dem egna redskap för att kunna förändra sina liv och kunna ingå i ett demokratiskt samhälle.

Bildning istället för instrumentell kunskaps- och människosyn

Idag när allt ska mätas ur ett effektivitetsperspektiv och med New Public Management som ledstjärna, så blir utbildningsformer som folkhögskolan än mer viktiga som en kontrast till nedmonteringen av folkbildningen generellt och bildningstanken inom universitet. Det enda som tycks ha ett värde idag är om utbildning leder till anställningsbarhet eller inte. Att det finns ett värde i att ha bildade medborgare generellt tycks inte vara någon prioritering utan värdet av lärande mäts i kortsiktig lönsamhet i termer av att bli en närande medborgare istället för en tärande. Att folkhögskolan fortsätter att ha bildning som ledstjärna signalerar att deltagarna har ett värde även om deras måluppfyllelse per tidsenhet inte är optimerad och systematiskt kvalitetssäkrad.

De två ovanstående utgångspunkterna/ideologierna har vi kunnat konstatera vara bidragande anledningar till att folkhögskolan är en gynnsam utbildningsform för personlig utveckling och bildning för unga vuxna som tillskrivits en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Hur dessa utgångspunkter/ideologier tar sig uttryck mer konkret i undervisningsmässiga sammanhang går att läsa om i följande texter:

Hugo, M. & Hedegaard, J. (2021). Inclusion through Folk High School in Sweden – The Experience of Young Adult Students with High-functioning Autism. Disability and Rehabilitation. 43(19), 2805-2814.

Hugo, M. & Hedegaard, J. (2020). Unga vuxna med högfungerande autism – när utbildningen även behöver ge sociala förutsättningar. FoU skriftserie nr 9/2020. Specialpedagogiska skolmyndigheten.

Hugo, M., Hedegaard, J & Bjursell, C. (2019). Folkhögskolan som inkluderande miljö för deltagare med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Encellrapport 1:2019. Nomen förlag/Books on demand.

Hedegaard, J & Hugo, M. (2017). Social dimensions of learning – The experience of young adult students with Asperger syndrome at a supported IT education. Scandinavian Journal of Disability Research. 19(3), 256-268.

Författare