#Sommarlov2023

Folkhälsomyndighetens senaste enkät ”Skolbarns hälsovanor” vilken genomförs i Sverige vart fjärde år visar att både tjejer och killar i åldrarna 13 och 15 år minskar. Parallellt med detta ökar den upplevda skolstressen oavsett kön i alla åldrar. Detta är helt klart en oroande utveckling och en trend som måste vändas.

Så, vems ansvar är det då? vem har det yttersta ansvaret för att barnen ska må bra?

I välfärdsstaten Sverige har de som är vårdnadshavare i första hand det yttersta ansvaret för att ta hand om sina barn på ett ändamålsenligt sätt. Samtidigt har de verksamheter som barn befinner sig ett stort ansvar då många barn idag spenderar mer tid i skola, på fritids och inom organisationer som bedriver barn-och ungdomsverksamhet. En förmån och ett stort ansvar för de som arbetar inom dessa verksamheter. Här krävs det utbildning i hur du som vuxen möter barn utifrån deras förutsättningar, behov och dagsform. Du ska kunna vara tydlig, trygg, pedagogisk och samtidigt uppmuntra och peppa. En av studenterna jag mött under året brukar använda uttrycket ” nu taggar vi till” och det är precis så -vi vuxna måste tagga till för att möta barn och ungdomar på det sätt de förtjänar men också kunna sätta gränser och vara förebilder. Detta kräver ledning och styrning som ger tid för utbildning, reflektion och ett inbjudande klimat där barn och ungdomars åsikter har betydelse inte bara på pappret utan också i verkligheten.

Barnen behöver känna att de är viktiga, det innebär inte att barn får bestämma allt men de förtjänar respekt och att också lära sig hur man visar respekt för andra och signalerar när något inte känns bra, såväl IRL som i den digitala världen som barn spenderar mer och mer tid i.

Sommarlov innebär också för många barn och ungdomar mer tid framför skärmen och många föräldrar funderar över hur de på bästa sätt kan ha en dialog och sätta rimliga gränser tillsammans med sina barn. Jag har under det senaste året i samarbete med Mötesplats Social innovation vid JU utvärderat ett så kallat Mobilkörkort som är utvecklat Telia i samarbete med barnrättsorganisationen Friends. Mobilkörkortet är tänkt som ett digitalt dialogstöd kring barnens första mobil och när barnen ger sig ut på internet. Syftet med studien var att beskriva hur barn i åldern 6–9 år och deras föräldrar upplevde att Mobilkörkortet bidrog till ökad kunskap och strategier för ett tryggt internetanvändande. Jag intervjuade både barn och föräldrar och de flesta föräldrarna upplevde att Mobilkörkortet bidrog till en ökad digital medvetenhet kring deras barns internetanvändande och skapade en grund för dialog kring hur man kan navigera på internet på ett tryggt och säkert sätt.

Barnen upplevde att det kunde bidra till att de kände sig tryggare när de använde internet. Dock behöver innehållet anpassas för de yngre barnen i 6–7 års åldern där man exempelvis kanske inte ännu börjat använda spel som innehåller chattfunktioner där man kan kontakta eller bli kontaktad av andra personer. Resultatet av studien kommer nu att användas i vidareutveckling av Mobilkörkortet som också finns som skolversion.

Samarbetet med Telia och Mötesplats social innovation visar på möjligheten att samverka med det omgivande samhället i frågor som rör social hållbarhet, och mer specifikt just digital inkludering och handlingsberedskap för barn och ungdomar.

Nu hoppas jag att du som läser detta får en riktigt fin sommar och har du förmånen att möta barn på ett eller annat sätt i sommar. Hjälp dem att få ett sommarlov där de mött vuxna som sett dem och uppmuntrat dem. Visa att du bryr dig på riktigt, om så bara för en liten stund. Ett barn som tidigare varit utsatt för mobbing under många år skrev följande

” Det hade räckt att en enda vuxen frågat mig hur jag hade det så hade jag berättat”.

Tänkvärt. Men, barn har ju inte bara jobbiga saker att berätta, de är ju om vi visar att vi förtjänar deras tillit, också bärare av kunskap och tankar kring sin världsbild som i sin tur ger oss perspektiv på vuxenvärlden.

Våra egna barn är ju trots allt vår framtid och därmed vårt gemensamma ansvar.