Forskningsdata – kostnad eller investering?

2020-01-07

bibliotek

Nyligen publicerades en rapport från Figshare i samarbete med Digital Science, ”The State of Open Data 2019 Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.”. Analyserna var kanske inte helt revolutionerande men det kan ändå vara på sin plats att bidra med några reflektioner som jag själv gjorde under läsningen.

En första reflektion, som jag för övrigt berört i ett tidigare blogginlägg, var att man ser vikten av en omställning mot ett öppet vetenskapssystem. Detta arbete befinner sig i sin linda. Det tros medföra att hanteringen av öppna forskningsdata upprättar en ny kultur och ett nytt arbetssätt inom forskningsprocessen för forskarna. Jag anser detta vara en angelägen utvecklingsfråga för lärosätena. De flesta respondenterna i studien är också eniga om detta skifte och att ett nytt fokus mot ökad spridning och större genomslag för forskningsdata är av största vikt.

Vem har då ansvar för att utvecklingen drivs framåt? Jag anser att forskarna själva kommer att ha ett stort ansvar och påverkan över hur hanteringen av öppna forskningsdata kommer att hanteras. Själva svarar de att de ser finansiärerna som betydelsefulla i arbetet att styra över mot mer öppna forskningsdata. Mer än två tredjedelar av respondenterna anser att det skall vara ett krav att publicera öppna data för att överhuvudtaget få finansiering och i stort sett lika många tycker forskningsfinansiärerna skall hålla inne forskningsmedel för de som inte uppfyller kravet.

Vidare återkommer frågan om incitament igen. För många forskare är möjligheten till ökning av citeringar en viktig faktor. En studie gjord på Public Library of Science (PLOS) och BioMed Central (BMC) artiklar visar att de forskare som delade sina forskningsdata i ett repositorium ökade citeringarna på sina forskningspublikationer med 25%. Även lärosätena har ett ansvar i frågan om incitament för att påverka utvecklingen mot öppna forskningsdata. Respondenterna ser gärna att arbetet med forskningsdata värderas exempelvis vid befordran och forskningsutvärderingar.

För att kunna underlätta och säkerställa arbetet med att publicera öppna forskningsdata måste hanteringen göras smidigare. Användandet av FAIR-principerna är här av grundläggande betydelse. Samtidigt visar denna studie att mer än hälften av respondenterna aldrig har hört talas om dessa principer och endast ca 15% känner sig bekanta med dessa. Det råder alltså ett stort utbildningsbehov ute på lärosätena. Den nya yrkesgruppen data stewards behöver etableras och anställas för att stödja forskarna. Professor Barend Mons rekommenderar att för varje 20 anställda forskare skall det finns en data steward då vissa arbetsuppgifter är så specifika att man inte kan lägga på forskarna att upprätthålla kompetens för att kunna genomföra dessa.

Några kompletterande data från undersökningen:

Det var 8 423 forskare från över 190 länders som deltog
36% såg rädslan för missbruk av delade forskningsdata som största problemet
79% stödjer ett övergripande mandat för att göra forskningen öppen
62% ser ökad genomslagskraft och synlighet för sin forskning som motivation till att göra forskningsdata öppna
64% anser att de får för lite ”credit” för att publicera sin data öppet
2% skulle aldrig kunna tänka sig att dela sin data
69% tycker det skall vara ett krav från finansiären att man öppet delar sin data

Att gå mot ett öppet vetenskapssystem och öppna forskningsdata medför kostnader. Det är en omfattande förändring som påverkar inte bara lärosätena utan hela det omgivande samhället. Då måste framtida återanvändning av forskningsdata, spridning av forskningsresultat samt det mervärde som tillförs beaktas. Därför är det kanske fel att se det som en kostnad, se det hellre som en investering.