Mot barnlöshet, förgiftning och onda krafter - historien om att kyssas under misteln

Denna tradition kan spåras tillbaka till 1500- och 1600-talet. Traditionen hade sin höjdpunkt under den viktorianska perioden i England som varade från omkring 1830 och fram till sekelskiftet 1900. Att denna ceremoni nådde sin höjdpunkt just under den viktorianska tiden berodde på att den moraliska sedlighetens kontrollapparat var som mest skarp vid den tiden. För att inte skamlösheten i form av djupa och eldiga kyssar skulle florera okontrollerat på offentliga platser bland de nyförälskade skulle det offentliga kyssandet ske under kontrollerade och sedesamma former under en mistel. Men historien om misteln och dess krafter till lycka och välgång är faktiskt betydligt äldre, ja, ända 2000 år tillbaka i tiden.

De keltiska druiderna

Kelterna, en av Europas urbefolkningar, levde mellan 600 f.Kr. och 40 e.Kr. Druiderna som levde bland kelterna var lärda män eller kvinnor. De var högt aktade präster och ledande personer i det keltiska samhället. De kunde vara politiker, leda offerritualer, spå i framtiden och vara rådgivare till kungar. Uppfattningen var att de hämtade kraft från det övernaturliga där det ingick att bota sjuka. Ordet dru betyder enligt den romerske författaren Plinius d.ä. (29–79 f.kr) ek.

De keltiska druiderna använde sig av en mistel under ceremoniella riter som skulle leda till fruktbarhet och fertilitet.[1] En mistel som växte på en ek ansågs speciellt helig och kraftfull. Det är härifrån vi idag har kombinationen av mistel och järnek i juldekorationer och på julkort. Motivet är såldes hämtat från äldre symbolik under midvintertiden då man önskade livets återkomst med goda skördar och husdjursbeståndens överlevnad.

Under den keltiska tiden fick misteln enbart plockas ner från trädet av en druidpräst som skulle använda en skära av guld och den fick inte skäras med en skära av järn eftersom den då miste sin magiska kraft. Bäst var om det skedde under tiden det var fullmåne. Elixiret som framställdes från misteln användes mot barnlöshet, förgiftning och onda krafter. Om ett barn dessutom avlades under ett träd där misteln växte skulle barnet bli mycket klokt och även erhålla förmågan att se saker som inte kunde uppfattas med vanliga sinnen. Barnet skulle bli synsk med andra ord. Den slingrande historien från den keltiska tiden om mistelns magiska krafter finner vi sedan även i den nordiska mytologin.

Nordisk mytologi och misteln

Från Snorre Sturlasons nordiska berättelse kan vi läsa om guden Balders död. Balder var osårbar mot allt utom mot misteln. Balder var son till Oden och Frigg. Frigg hade fått allt levande att lova att ingen skulle skada hennes son Balder, och till och med eld, vatten och sten hade lovat att skydda Balder utifrån moderns önskan. Guden Loke var ondsint och av nyckfull natur. Eftersom misteln växte högt upp i trädets grenar listade Loke ut att Friggs glömt att tillfråga misteln om att inte skada Balder. Loke låter då göra en pil av mistel som han sen lurar Balders blinda bror Höder att skjuta mot Balder. Pilen träffar Balders hjärta och han dör.

Från hednisk tradition till kristen tradition

Traditionen berättar att misteln använts som symbol för fred och vänskap i syfte att kompensera för mistelns betydelse i mordet. Hur denna berättelse sedan skulle ha någon koppling till att kyssas under en mistel är svårt att veta något om mer än att misteln för människor uppfattas innehålla magisk kraft och alltid tycks ha fascinerat. Däremot är det sannolikt att synen på mistelns fruktbarhet blir symbolisk och förs vidare in i den kristna traditionen. Traditionen om användandet av misteln är således en sammansmältning av både hednisk och kristen trostradition. Att den blev en del av den kristna traditionen under jultiden har just att göra med att den högtiden symboliserar det nya livet och då även fruktbarheten. Därmed ledde det till traditionen att hänga upp en mistelkvist med dess magiska kraft samt att kyssas för fruktbarhetens skull.

Misteln var nästan ett universalmedel

Från medeltiden och framåt finns det texter som berättar om misteln och hur man såg på den och använde dess kraft. Den ansågs bringa tur, bota sjukdomar och skydda mot allt ont. Om man led av epileptiska anfall skulle man bära en mistelkvist om halsen. Carl von Linné skriver att förutom hjälp mot epilepsi kunde den även användas mot yrsel och dysenteri.

Utöver skydd mot trolldom och sjukdom ansågs den skydda mot brand, vådeld och åska. Att den skulle hjälpa mot åska och begynnande eldsvådor ansågs bero på att misteln kommit till trädet med just en blixt. Man band därför upp en mistel i så väl bostadshus som ladugård för att på så sätt skydda mot brand, trolldom och häxor. Även den så kallade trollharen som smygmjölkade korna hölls på så sätt borta. Det var inte enbart fertiliteten hos människor som man ville påverka utan även den hos boskapen.

Misteln var nästan att betrakta som ett universalmedel i äldre tider. Den hjälpte mot sår, gav tur i jakt, lycka i strid, och gav rikliga skördar. Den är också slagrutans föregångare. Med hjälp av en slagruta gjord av mistel kunde man finna gömda skatter.

Den svävar mellan himmel och jord – varför växer misteln i trädets topp?

I och med att misteln växer högt upp i träd kommer den aldrig i kontakt med marken. Det skapade myten om att den svävade mellan himmel och jord. På vintern när trädet fällt sina blad var misteln ändå lika grön och fin, vilket tolkades som att den innehöll trädets själ.

Hur man praktiskt kunde ta ner misteln beskrivs av Rickard Dybeck på 1840-talet. Antingen kunde den skjutas ner eller slås ner med hjälp av stenar. I Sverige plockades mistel vid midsommar då den ansågs extra kraftfull.

I Sverige fanns det vild järnek tillsammans mistel fram till 1820–talat. Idag är misteln fridlyst med vissa undantag. Misteln är en halvparasit som lever på trädets grenar. Det innebär att den livnär sig på ett värdträd som lind, apel, lönn och hagtorn, men också ek men det är ovanligare. Den finns även som buske, antingen han- eller honbuske. Tidigt på våren kan man se hanbuskens blommor innan värdträdet hunnit få sina blad. Misteln sprider sig genom fåglars försorg. Dessa äter bären och för dem sedan genom sin spillning vidare till nya träd. I bäret finns ett frö som är inbäddat i ett kladdigt fruktkött. Detta gör att fröet kan fästa vid trädets stam och skyddas från att torka ut. Dessutom får det näring genom det kladdiga fruktköttet. Minst tre bär behövs på ett och samma ställe för att fröet ska kunna tränga igenom barken. Det tar tre till fyra år innan de första bladen kommer.

Misteln en veritabel kärlekscocktail

De historiska resterna av denna långa tradition kring misteln är synlig när vi idag under julen hänger upp den vackra vintergröna kvisten med vita bär och kanske med ett rött band i dörrposten eller i taket. Men om vi nu inte längre tror på mistelns magiska krafter varför ska vi då kyssas under misteln?

Forskning visar att när två personer kysser varandra fylls kroppen av en veritabel kärlekscocktail. Då ökar frisättningen av dopamin, oxytocin, serotonin, adrenalin och endorfiner i kroppen. Om vi får brist på dessa substanser blir vi nedstämda. Det påstås att de som kysser varandra innan de skiljs åt på morgonen till och med förlänger sina liv med flera år.

Hur vi än tänker på historien om kyssen under misteln är det ändå en varm och fin symbol för frid i hemmet. Något vi alla vill, behöver och önskar, och kanske inte minst i juletid då vi ska vara generösa, snälla och vänliga mot varandra. Ett motgift behövs mot det negativa och mörka som så lätt kan slå rot. Så på sätt kan misteln få vara en fin symbol för fortsatt lycka för oss alla.

---

[1] I den tecknade serien om Asterix är Miraculix druid. Miraculix tillreder bland annat sin trolldryck av mistel.