I Putins huvud

Winston Churchill sa en gång om Ryssland att landet är ”en rebus insvept i ett mysterium inne i en gåta”. Uttalandet bygger på de sammanträffanden han hade med Josef Stalin och där han menade att man blir inte klok på hur landet och dess ledare tänker. Churchill hade ändå ett svar som han kallade en nyckel till gåtan. Det var att allt handlar enbart om en sak och ”den nyckeln är ryska nationella intressen”.

Anfall och försvar

För att förstå hur Putin tänker måste man återknyta till det ryska arvet som sträcker sig närmare tusen år tillbaka i tiden och där Kiev och Ukraina utgör en del av Rysslands födelse. Därmed kan sägas att Ryssland har två ord som sammanfattar dess doktrin - anfall och försvar.

Ryssland har aldrig varit en demokrati i mer än tio år

För att förstå detta med ”anfall och försvar” behöver man först veta att Ryssland till ytan är världens största land. Det hade det inte blivit utan denna doktrin. Från Ivan den förskräckliges tid (1530-1584) fick landet i det närmaste växtvärk då det under 400 år växte med 200 kvadratkilometer per dag. Med en sådan utveckling är det inte konstigt att landet grundlade sin doktrin ”anfall och försvar”. Liksom alla länder som expanderar stöter man självklart på fiender som gör väpnat motstånd. Genom det har Ryssland fått den särprägel och gåtfullhet som Churchill var inne på. Ryssland har formats av 240 års mongolvälde, vilket märks genom att det i ryska språket finns 700 ord som på något sätt går att knyta till tortyr och som kommer från Mongoltiden. Därtill kommer 440 år av despotiskt tsarvälde som börjar med Ivan den förskräcklige.

En mycket kort tid av demokrati på drygt 8 månader finner vi när tsaren avsätts i mars 1917 och sätts i husarrest fram till Lenins statskupp i Duman den 19 januari 1918. Lenin avsätter där den demokratiskt valda regeringen med Socialdemokraterna som det största partiet. Det demokratiska valet skedde i november året innan med ett förhållandevis högt valdeltagande trots fullt krig, det vill säga första världskriget. Efter denna statskupp i Duman fortsatte landet ha ett despotiskt styre under Bolsjevikerna i drygt 70 år. Den förste folkvalde ryske ledaren var Boris Jeltsin 1991. Det innebär att Ryssland fram till Putin enbart har erfarenhet av demokrati om mindre än 10 år.

Ryssland vilar på fyra grundpelare

Självhärskardömet, härskarklassen, dualism & självhushållning

Kulturellt har Ryssland aldrig varit en del av Europas växlingar i form av renässansen, reformation, absolutismen, upplysningstid, revolutionerna, imperialismen och demokratins genombrott. Jag brukar uttrycka det med att det var två steg framåt och ett steg bakåt i Västeuropa. Utvecklingen var blodig, men sakta utvecklades möjligheten till individens egna tänkande i Europa medan det var kollektivet som gällde i Ryssland. De gånger som Ryssland närmat sig Europa är när det har gagnat imperietanken i form av att stärka självhärskadömet och den lilla härskarklassen. Ett historiskt mönster ser vi när huvudstaden har växlat. När Ryssland närmat sig Europa var S:t Petersburg huvudstad och när man tagit avstånd från Europa var Moskva huvudstad. Jag menar att detta innebär att det ryska arvet med utgångspunkt från doktrinen ”anfall och försvar” vilar på fyra grundpelare:

• Självhärskardömet (tsar, envälde & diktator). En effektiv statsförvaltning med ett styre som enbart byggde på att erövra och stå emot anfall.
• Härskarklassen. En liten elitgrupp (bojarer, oligarker) som stöttade och slöt upp kring den despotiske ledaren och utnyttjade fördelarna, även om denna elit under alla tider inte levde i trygghet att göra som den ville. Tsaren Ivan den förskräcklige avrättade och förpassade godtyckligt sina bojarer liksom Putin idag godtyckligt gör vad han vill med sina oligarker.
• Dualism. I Rysslands historia är det alltid tvära kast när det händer något. Men det sker alltid i det övre toppskiktet och ger inga grundläggande förändringar för folket. De kämpar många gånger på i sitt armod. Det är i det närmaste att över tid kalla det för livegenskap. Livegenskap under adelsmännen där sedvanerätt gällde före allmänna domstolar. Under Bolsjeviktiden präglades denna godtycklighet först av fångläger för de oppositionella för att under Stalintiden övergå i arbetslägren GULAG. Man ska betänka att Michail Gorbatjov som kom till makten 1985 under sin ämbetsperiod avskaffade det sista lägret 1988.
• Självhushållning/byteshandel. Befolkningen i Ryssland har genom historien utvecklat en otrolig förmåga att överleva på sina ”egna köksland”. Något som visar på omsorgen om dessa köksland blir tydligt om vi tittar på ineffektiviteten i de så kallade kolchoserna under Sovjettiden, i relation till hur mycket de privata odlingarna stod för. Ingen fick äga något mer privat än ett litet köksland. Dessa ”privata odlingar” utgjorde 1% av Sovjetunionens totala odlingsbara yta, men stod för 20 % av den totala jordbruksproduktionen.

Ryssland betraktar sig som det rättmätiga tredje romarriket

Till dessa fyra grundfundament i rysk historia ska läggas att Ryssland betraktar sig som den rättmätige arvtagaren till det östromerska riket som gick under 1453. Konsekvensen av det blir att man legitimerar sin doktrin med religion och symboler. Jag talar om den tredje romtanken. En munk vid namn Filofej ska i ett brev till storfursten Vasilij III (1479-1533) ha skrivit:

”Två Rom har fallit, men det tredje står och något fjärde skall det aldrig bli.”

Detta innebär att Ryssland har betraktat det som legitimt att alltid stå för ”ljuset”, det rätta i världen. När religionen sopades bort under Sovjettiden var den rätta läran kommunismen och stod för det rätta ”ljuset” i världen.

• Kievriket (ruser och slaver) övergick redan 988 till ortodox kristendom varvid detta sedan blev den bärande ”ideologin” i Ryssland. I Ryssland firade man därmed 1000-årsjubileum 1988 med Michail Gorbatjov vid makten. Och dualismen blev återigen uppenbar när man tidigare stavat gud med litet g och där man vid jubileet uppmanades av Gorbatjov att hädanefter skriva Gud med stort G.
• Andra symboler kommer också från östromerska riket såsom titeln tsar (Ceasar), dubbelörnen i det ryska stadsvapnet samt även att den siste östromerske kejsarens dotter gifte sig med en storfurste. Allt legitimerar därmed tredje romtanken och den självbestämmande rätten att föra krig.

Sammanfattningsvis ser vi att Ryssland genom alla tider har legitimerat sin doktrin ”anfall och försvar” med sitt arv. Till detta kan läggas att det många gånger i Ryssland av ledande män har hävdats att allt som en gång har tillhört Ryssland har man självklart rätt att återta. En ekvation som skulle bli ytterst komplicerad om alla imperier, länder och nationer skulle iscensätta detta. Med detta som bakgrund har jag därmed grundlagt vad som finns i Putins huvud – det ryska kulturarvet.

Ivan den förskräcklige, Peter den store och Josef Stalin - Putins förbilder

Tre av Putins idoler är Ivan den förskräcklige, Peter den store och Josef Stalin. Tre personer som alla följde doktrinen anfall och försvar och som utvidgade imperiet. Om härskare alltid har följt en Machiavellisk tanke om legitim rätt att för staten ta livet av människor, är det svårt att komma runt det groteskt stora antal människor som dessa har på sitt samvete. Det är dessutom svårt att komma runt dessa tre personers våldshandlingar, inte bara på sina ”fiender” utan även på den egna befolkningen. Något som toppas av Stalins under 1900-talet fullständigt ohanterliga siffror på över 20 miljoner människor. Då ska man betänka att Stalin utövade denna massutrotning på sina egna landsmän! Inte på så ”kallade fiender”.

Hur var då synen på icke ryssar som i de forna öststaterna där överfulla godsvagnar lastade med människor i allt från Japan till Estland efter andra världskriget fyllde GULAG lägren. Det var dessa miljoner människor som var en del av uppbygganden av Sovjetunionen efter andra världskriget. När denna ständiga tömning på folk från de forna öststaterna med gratis arbetskraft började sina, avstannade den Sovjetiska ekonomin. Dock inte på två områden, det militära och rymdforskningen. Det sista som var det verkligt stora skyltfönstret ut mot världen och som visade Sovjetunionens teknologiska överlägsenhet.

I detta arbete med att bygga vidare på den tredje romtanken men med den ryska kommunismen förtecken, var den så ”kallade” säkerhetstjänsten ett absolut måste för att detta skulle vara möjligt. De olika namnen på dessa säkerhetstjänster förklaras av att de i ett fullständigt misstänkliggörande samhälle, där alla övervakade och misstänkte alla, åt den ena säkerhetstjänsten efter den andra upp varandra. Det började med GPU, OGPU, NKVD, NKGB, MVD, MGB, KGB och nu FSB. För att återkoppla till dagens Ukraina var det GPU och OGPU som spärrade av och gjorde att den stora kollektiviseringen i Ukraina ledde till cirka 5 000 000 människors död i början av 1930-talet. Allt noga planlagt och genomfört av Stalin.

Detta innebär att ryska ledare har sitt arv inom sina respektive säkerhetsorganisationer och samtliga även var en del av Stalins massutrotningar. Allt från Chrusjtjov, Brezjnev, Andropov och Tjernenko som den siste. Michail Gorbatjov och Boris Jeltsin var därmed de första som inte hade något förflutet inom någon säkerhetstjänst. Det hade blivit annorlunda om någon utan något förflutet inom KGB hade tagit över. Nu finns detta KGB arv i Putins huvud tillsammans med - det ryska arvet med doktrinen: anfall och försvar.

”Så här kan man inte ha det längre, vad som helst men inte detta”

Dualismen och kalla krigets slut

För de som varit med en tid var det kalla krigets slut lika oväntat som överraskande. Den dualistiska vändningen kom med Michail Gorbatjov som sa till sin hustru Raisa när han blivit vald till president l Sovjetunionen, att ”så här kan man inte ha det, vad som helst men inte detta”. Han syftade inte på sitt äktenskap, han älskade verkligen sin hustru, utan på hur landet fungerade. Detta blev vändningen. Processen var inledd och vid ett besök i Östtyskland svarade han lite kryptiskt till en journalist när denne frågade om ”fria val”, att man kan inte kritisera om någon vill ”välja sina tapeter hemma”. Gorbatjov blev mäkta populär i världen och fick Nobels fredspris 1990 som ett bevis för den avspänning han ville åstadkomma. Resten är historia. År 1991 upphörde Sovjetunionen och Boris Jeltsin blev Rysslands förste folkvalde president. Men hur gör man ett land fungerande med en nästan tusenårig tradition av envåldshärskardöme? Vad hände under Jeltsin tid?

• Den kommunistiska kontrollapparaten revs ner
• Yttrandefrihet infördes på alla områden
• Politiska partier fick bildas fritt. Dessa kallades i folkmun för taxipartier. Det innebar att:

1. Det finns många taxibilar/många partier
2. De kör runt lite planlöst och vill bara ha kunder/röster
3. De är stora nog att ha plats för fem personer
4. Resenären kliver av när och var som helst/väljarna är mycket flyktiga

• Privata företag fick starta och statliga sådana överfördes i privata händer
• Fri prissättning
• Massmedia visade skrämmande reportage från det första Tjetjenienkriget 1994-1995.
• Korruptionen frodades
• Den organiserade brottsligheten nästlade sig in i den legala näringen
• Skrupelfria affärsmän lade beslag på statliga egendom för en spottstyver
• Staten tvingades låna av nyrika affärsmän och man sa att Jeltsins demokrati var en oligarki Fåtalsvälde och att affärsmännen var oligarker. De blev inte heller granskade eftersom de själva förfogade över massmedia.
• Guvernörerna ute i landet hanterade skatteintäkter och statsbidrag som de ville samtidigt som de satt i parlamentets första kammare. Därmed var deras lojalitet mot Jeltsin högst tveksam. Jeltsin var samtidigt tvungen att ha bundsförvanter i de ständiga uppgörelserna varför han såg mellan fingrarna.
• Resultatet blev en finanskrasch 1998!

Även om Ryssland drabbades av en finanskrasch hade utvecklingen sett annorlunda ut om inte Ryssland återgått till sin historia av despotiskt styre. Återigen blev dess ledare en med ett förflutet inom säkerhetstjänsten, Vladimir Putin.

Han är stark, han är nykter, han slår inte sin fru!

Det var inte lätt att hitta en efterträdare efter Jeltsin. Putin blev den femte premiärministern 2000 inom loppet av 17 månader när han utsågs av Jeltsin. Strofen ovan myntades av ett ryskt musikband och var egentligen den enda kampanjslogan inför presidentvalet i mars 2000 när Putin fick 52,5 % av rösterna. Vid presidentvalet lovade han bara två saker, vilket omgående visade på hans intentioner som grundade sig på hans ryska arv och sitt förflutna inom KGB:

• En starkare statsmakt
• Lagens diktatur

Putins CV i korthet

• Putin har sin rötter i KGB och arbetade under åren 1985–1990 i Dresden med kontraspionage.
• Han kom till S:t Peterburgs universitet där han läste juridik, men då han samtidigt ”övervakade” studentkåren.
• År 1991 blev han rådgivare till förvaltningen S:t Petersburg.
• År 1996 kom han till statsförvaltningen i Moskva.
• Putin vill i alla former framstå som en machogestalt och har bland annat utövat den sovjetiska kampsporten Sambo. Det är en strids- och självförsvarskonst och kan sägas vara en blandning av judo, Jiu Jitsu och brottning.
• Han var gift med Ludmila som var flygvärdinna och med henne har han två döttrar. De skilde sig 2014.
• Han inledde en romans med den ryska gymnastikstjärnan Alina Kabajeva som det sägs att han har tvillingar med.
• Putin är idag troligen en av världens rikaste personer då han är god för 200 miljarder dollar.

Handlar enbart om Imperietanken

I Putins huvud finns således bara hans egen person, hans förmögenhet och hans dröm om att återskapa det forna imperiet med den urgamla ryska doktrinen ”anfall och försvar”. Det vill säga han har ingen uttalad ideologi mer än den som Churchill kallade för ”ryska nationella intressen.” Putin stödjer sig enbart på tre saker; förvaltningsapparaten, FSB och sin personliga popularitet.

Delade ut knivar till militären i Tjetjenien

Det första som Putin gjorde när han blev president var egentligen ett klart utstakat tecken på vad han ville och det vi idag ser i form av invasionen av Ukraina. Redan på nyåret 2001 åkte han till Tjetjenien för att dela ut handgjorda knivar som en slags ”medalj” till de ryska soldaterna. Jeltsin hade försummat armén, Putin byggde upp den och skulle så göra enligt den urgamla doktrinen. Redan med kriget i Tjetjenien framkom den cyniska människosynen, att inget pris var och är för högt för att återupprätta imperiet.

Putins krigs-CV

Det första Tjetjenienkriget utbröt när ryska styrkor skulle återerövra utbrytarrepubliken Tjetjenien i Nord Kaukasien och varade mellan 1994-1995. I det första var han således inte delaktig.

Det andra Tjetjenienkriget varade mellan 1999-2009.

Förhållandena inom armen var vidriga och 2004 begicks 182 självmord.

Bara mellan 2003-2004 dödades 4000 ryska soldater i kriget. De flesta soldater kom från fattiga familjer medan de rika kunde muta sig fria eller åberopa hälsoskäl.

De officiella dödsantalen säger totalt 5 500 ryska soldater, men troligen var det närmare 14 000. De civila döda räknas mellan 50 000 och 200 000. Tjetjenska rebeller tros ha förlorat mellan 11 000 och 30 000 man.

Kriget i Georgien 2008 gällde Sydossetien och Abchazien. Ryssland drev ut georgiska styrkor ur områdena som sen erkändes som självständiga republiker. Georgien förlorade all mark i de separatistiska områdena. Lågt räknat dödades 1 492 civila och cirka 400 georgiska militärer.

I mars 2011 inleddes konflikten i Syrien då demonstrationer mot den syriska regimen brutalt slogs ner. Konflikten trappades upp som ledde till ett brutalt krig med hundratusentals dödsoffer och mer än sex miljoner internflyktingar. Miljontals har tvingats fly landet. Syrien är Putins enda kvarvarande allierade i Mellanöstern och där finns Rysslands enda militärbas vid Medelhavet. Detta innebar att Putin i september 2015 inledde bombningar för att stötta Assad-regimen mot dess motståndare. För Rysslands del kan Syrien därmed liknas vid ett ”övningsområde” innan invasionen av Ukraina. Ett liknade övningsområde var det spanska inbördeskriget 1936-1939 där Stalin ”övade” sina militära resurser i form av manskap och materiel i Spanien innan andra världskriget.

År 2014 annekterade Putin Krim och Sevastopol. FN:s generalförsamling röstade igenom en resolution som fördömde Rysslands annektering av dessa områden.

Under åren har Putin alltmer underbyggt dessa konflikter med hjälp av sin egen popularitet. Under 2012 lär han haft 42 % stöd av den ryska befolkningen och efter invasionen av Krim 82 %.

Denna popularitet bygger på ”information” till det ryska folket som sker genom självhärskardömets totala kontroll av statsmedia. Redan 2008 ”påvisades” det enligt ”officiella undersökningar” att 62 % trodde att NATO skulle anfalla Ryssland. Siffror som förstärkte den urgamla doktrinen ”anfall och försvar”.

Samma år som annekteringen av Krim inleddes också konflikten i Östra Ukraina som fram till 2019 tagit drygt 13 000 ukrainska soldaters liv. Uppskattningsvis har 4 000 ryska soldater dött i dessa strider. Man beräknar att 5 000 civila har fått sätta livet till i denna konflikt.

Den 24 februari i år invaderade Ryssland med Putin som anförare således Ukraina

Putin har bara haft ett mål

Armén var och är Putins prion nummer ett. Det har som jag har beskrivit från allra första början gått ut på att återställa den katastrof som han tyckte drabbade Sovjetunionen 1991. Varför handlar han då som han gör? Han är en av de sista KGB männen från en svunnen tid. Likt Hitler som beundrade Storbritannien för dess organisations och dess förmåga att styra över kolonier och som under åren 1919-1922 hade sin största utbredning, på upp emot en tredjedel av världen. På samma sätt drömmer Putin om ett svunnet Sovjetunionen från en förgången tid. Men liksom kolonier och Sovjettiden har allt förändrats. Världen ser inte likadan ut.

Inte heller avkoloniseringen gick helt smärtfritt, men det är ändå en enorm skillnad på de processerna och det som Putin gör. I Putins huvud är Sovjetunionens fall fortfarande ett trauma och det är hela hans problem! Att inte Sovjetunionen ingrep när Berlinmuren föll. Han är nu arg och frustrerad. I många stycken är hans tankesätt en kopia på fallna imperiers och nationers agerande med trauma och ibland dödskamp för att försöka återskapa det förflutna. Den stora skillnaden är att denna vidriga aggression som Putin visar aldrig har haft sitt motstycke i vår moderna historia. Att en kärnvapenmakt, därtill en av de största och medlem i FN:s säkerhetsråd, helt oprovocerat angriper Ukraina.

Förklaringen till Sovjetunionens fall var att den gamla makteliten var på utdöende eller helt borta samt att en ny generation tryckte på. De ville ha en förändring och förändringens vindar gick inte att stoppa. För eller senare kommer samma sak hända med Putins Ryssland. Putin lever i en förgången tid likt kolonialmakterna när det begav sig.

Tre saker sak som Putin totalt missbedömt med Ukraina

Kampviljan

En armé och dess framgång avgörs inte av dess vapen. Det finns något som heter kamp- och offervilja. Mängder av exempel återfinns i historien. Se bara på finska vinterkriget, Vietnam- och Afghanistankrigen. Visserligen fick Finland sträcka vapen efter tre månader, men den stora skillnaden är att Finland hade knappt 4 miljoner invånare 1939 och Ryssland 170 miljoner invånare då. Ukraina har idag 44 miljoner invånare och Ryssland 146 miljoner. Ukraina har idag en armé på över 209 000 man. Därtill har drygt 66 000 ukrainska män återvänt för att strida för sitt land. På samma sätt kan man jämföra Vietnam och den förkrossande militära kraften USA satte in där. Det handlar inte om vapen utan om dem som håller i vapnen.

Den yngre generationen vill leva ett gott liv

Huvuddelen av den ryska befolkningen växte upp under Sovjettiden då Sovjet var en stormakt, men allt förändras och den yngre generationen är idag helt oförstående till att med krig återskapa en stormakt. De har andra drömmar och genomskådar Putins agerande och ”information” genom sin kunskap från sociala medier. Ryssarna må historisk vara världens främsta folk på att överleva med sina köksland, men idag 2022 har den ryska befolkningen en högre livsönskan än att bara överleva som man gjort sedan dess tillblivelse. Det var på grund av den förändringen att inte leva på det sättet som Sovjetunionen föll. Partiet var då dess överklass och idag är oligarkerna överklassen runt Putin. Det är bara en tidsfråga innan den uråldriga ”härskarklassen”, en av de fyra grundpelarna i rysk tradition, mer ser till sina egna tillgångar och därmed vill rädda sitt eget kapital än att gå under på ett sjunkande ”Putinskepp”.

Motstånd både i och utanför Ryssland

Putin kunde aldrig sedan tiden i Dresden ana hur världen skulle förändras. Att i stort sett en hel värld på alla områden skulle stå upp för Ukraina. Tusentals och åter tusentals gör sina röster hörda. Den ryske miljardären Oleg Tinkov uttalade sig mot kriget på den fjärde dagen och skriver på Instagram:

Innocent people are dying in Ukraine, every day, it is unthinkable and unaccepable! States should spend money on curing people, on research to defeat cancer, not on war. We are against this war!

Vad kommer att hända?

Jag tror att allt kommer att falla för Putin. Tänk om han struntat i att dela ut de där knivarna till militären i Tjetjenien när han kom till makten 2000 och i stället satsat på att bygga upp Ryssland till en demokrati med en världsledande ekonomi inom teknik, medicin och kultur. Putin valde fel väg med sin gas och olja. Tänk om han valt ett annat Ryssland, ett Ryssland långt ifrån självhärskardömets uråldriga doktrin av ”anfall och försvar” och i stället sett till det kulturella arvet som världen beundrar Ryssland för. Kända namn som Dostojevskij, Tolstoj, Tchaikovsky, Tjechov, nobelpristagarna Pasternak och Solszjenitsyn och Gorbatjov som Nobels fredspristagare.

Vinnaren

Nu har en annan person blivit den gigantiska symbolen för det goda och som står upp mot den vidriga ondskan, likt en Sauron. Vinnaren kommer från och med nu och för alltid att vara Volodymyr Zelenskyj!

Det är min övertygelse att han i framtiden blir lika ofta citerad som Martin Luther King med sina odödliga citat. Zelenskyj kommer att återfinnas i oändligt många retorikböcker. För alla de miljoner av krigets offer handlar det nu bara om hur lång tid det ska ta innan detta helvete får ett slut och en ”god” man tar över Ryssland. Ett Ryssland som i stället använder alla sina enorma naturtillgångar som gas och olja till något världen verkligen vill ha som demokrati, ett hållbart samhälle och att leva i samförstånd. För detta är ingen utopi.

Likt ett Tyskland som gjorde upp med sitt arv, reste sig ur askan och blev det demokratiska, tekniska, kulturellt goda land det blivit. Eller ett Japan med sin Bushidotradition av perfektionism i allt som de företar sig i kontrast till den 50 år långa krigiska expansion mellan åren 1895-1945. Idag är Japan ett under av forskning och utveckling.

Det finns ett annat Ryssland bortom självhärskardömet och doktrinen om ”anfall och försvar”. Frågan är bara vem som kommer att överta Putins roll? Men enligt rysk dualism - det kommer gå fort när det väl händer.