Jakten på tomten

Ett idag alltmer genomskinligt argument även för dem i de lägsta åldrarna med tanke på förekomsten av pushnotiser. Skämt å sido, jag tror vi alla minns och inte vill vara utan den där figuren halvt oförmögen att genom tomtemasken läsa på etiketterna och som sen alltid får något sött och starkt innan han går. Där mamman dessutom ogenerat alltid ger kramar och ömhetsbetygelser till vår rödklädde vän. En gång om året blir vi alla barn på nytt. Men vem är egentligen tomten?

Är det Jönköpingssonen Viktor Rydbergs tomte? Jenny Nyströms tomte eller är det Coca Colas tomte? Eller har tomten ännu äldre ursprung? Finns det något original? Är han förresten så där snäll och generös som vi vill ha honom och för att ställa en dum fråga – har han över huvud taget funnits? Och om han på något sätt har funnits var ifrån kommer han i så fall?

Nästan alltid när det gäller traditioner finns någon form av ursprung som sedan övertagits av andra kulturer, vilket i sin tur har blivit nya former av kulturer. Kultur och tradition är något levande och i ständig förändring. Trots att vi många gånger uppfattar kulturer och traditioner som något urgammalt, oföränderligt och huggit i sten. Men visst – tomten kan på sätt och vis sägas vara urgammal och det finns faktiskt ett original eller rättar sagt ett ursprung.

Sankt Nikolaus – originalet

Sankt Nikolaus föddes 270 e.kr. och kom från en förmögen familj. Han utbildade sig till präst och blev biskop i staden Myra i nuvarande Turkiet.[1] När föräldrarna dog ärvde han därför en stor förmögenhet som han använde till att hjälpa fattiga med. Anledningen till att han förknippas och därmed kan sägas vara ursprunget till jultomten, är att man den 6 december i katolska länder firar hans helgondag med gåvor, vilken också är hans dödsdag 343 e.kr.

Just detta datum råkade också sammanfalla med de medeltida klosterskolornas avslutning då en munk utklädd till biskop Sankt Nikolaus gav presenter till eleverna. Han kunde också ge bannor till barn som han eller klosterskolan tyckte hade varit lata, slöa eller stygga. I detta sammanhang bar han med sig en djävulsfigur som liknade en bock. Här kan vi finna embryot till frågan ”finns det några snälla barn?” Denna avslutnings- och munktradition har därefter fortsatt och blivit till en sed i katolska länder då någon klär ut sig till biskop Nikolaus med röd dräkt, vitt skägg, kräkla (en biskopsstav) och mitra (en biskops huvudbonad). Denna person går sedan till barn för att dela ut godsaker och små presenter, oftast i form av leksaker. I katolska länder besöker Sankt Nikolaus bland annat skolor, daghem och andra institutioner. Namnet Sankt Nikolaus blev i engelskspråkliga länder till Santa Claus som betyder just Sankt Nikolaus.

[1] Myra var en antik grekisk stad i i Lykien och under en period dess huvudstad.

Julklappar – originalberättelsen

Berättelsen om att Sankt Nikolaus ger gåvor kommer ifrån legenden om att en utfattig pappa tvingades utlämna sina tre döttrar till prostitution (via koppleri) när han inte kunde ge dem någon hemgift.[2] När Nikolaus fick höra om denna tragedi släppte han ner tre guldkulor som hemgift genom skorstenen den aktuella natten. På spisen hängde tre strumpor som guldkulorna hamnade i. På så sätt räddade han de tre döttrarna från ett liv i prostitution och förnedring och samtidigt pappan från livslånga samvetskval. I många länder blev det en tradition att natten före den 6 december, Sankt Nikolaus festdag när hans minne firas, lägga små gåvor i strumpor som hängts upp. Även i Sverige blev detta något som många minns att som barn få att hänga upp en strumpa på spiselhällen för att på julaftonsmorgon se om tomten varit på besök. Även traditionen om tomten som ska ta sig ner i skorstenen har sitt ursprung från denna legend.

Sankt Nikolaus är de prostituerades skyddshelgon och så även barnens.[3] Här har vi kopplingen till att man i katolska länder på juldagen placerar presenter nedanför krubbans fot som är avsedda för barnen. Gåvor som sägs komma från Jesusbarnet. Sankt Nikoalus är även skyddshelgon för handelsmän och sjömän. Nikolaus dog när han var 77 år. Efter att delar av Turkiet erövrats av islam berättas det att en sjörövare från Ban i södra Italien tillsammans med 62 andra sjömän, lyckades rädda Nikolaus kvarlevor och överföra relikerna till Basilica Di San Nicola i Bari Italien den 9 maj 1087.

Under medeltiden i och med det första korståget 1096 förstärktes och spreds sedan legenden om Sankt Nikolaus genom en ständig ström av pilgrimer och korsfarare, vilka färdades fram och tillbaka från det ”heliga landet” och till Europas alla katolska länder. Denna legends spridning förekom sedan ända fram till reformationen i de protestantiska länderna. Men i ett protestantiskt land levde legenden om Sankt Nikolaus kvar, Nederländerna.

[2] Hemgift är den traditionella summa pengar som överläts från brudens eller brudgummens familj till de nygifta.

[3] Han är även skyddshelgon för sjömän, fiskare, de falskt anklagade och ångerfulla tjuvar samt vissa städers och pantlånarnas skyddshelgon liksom även i vid bemärkelse bankväsendets skyddshelgon.

Legenden om Sankt Nikolaus sprids via nederländska sjöfarare

Under 1400-talet var Nederländerna fortfarande katolskt och lydde under det habsburgska riket. Under denna period var det lilla området bas för en enorm handelsflotta som kom att växa i antal. Det fanns nästan inte en enda hamnstad som nederländska sjöfarare och sjömän angjorde som inte hade sin egen Sankt Nikolauskyrka. I Nederländerna fick Sankta Nikolaus namnet Sinterklaas.[4]

Kvinnor och barn vägrade att avskaffa den katolska traditionen

Att Sankta Nikolaus blev skyddshelgon för handels- och sjömän gör att han fick en naturlig koppling till havets stormakt Nederländerna och dess födelse som nation. Under 1500-talet kom kriget alltmer att splittra Europa i katoliker och protestanter. Den protestantiska trosinriktningen blev stark i Nederländerna och landet påbörjade en frihetskamp för självständighet. Utifrån de gamla traditionerna från den katolska tiden ställdes träskor ut på kvällen den 5 december för att i dessa få godsaker. Därtill hölls festliga marknader den 6 december. Dessa traditioner var därmed i fara och skulle egentligen avskaffas när landet fick en protestantisk trosinriktning. Kvinnor och barn i Nederländerna vägrade emellertid att lämna sina urgamla traditioner trots att man blivit protestanter. Sankt Nikolaus fick därmed sitt starkaste fäste i det protestantiska Nederländerna. Vid Westfaliska fredan 1648 erkändes landet. Nederländernas handelsmakt växte och landet blir en världsnation på haven. Samtidigt påbörjades en kolonisering av östra Amerika och Sinterklaas följde på sätt med till Amerika.

I Nederländerna är än idag 5-6 december viktiga dagar. Man räknar med att cirka 60 procent av befolkningen firar Sinterklaas med att dela ut paket den 5:e och äter familjemiddag den 6:e december.

[4] Det betyder att han delar ut ”klappar” i dagens Nederländerna och Belgien den 5:e december, således dagen innan. Namnet Sinterklass är en förändring av det nederländska namnet på helgonet Sint Nicolas och troligen även en variant av Sint Heer Klaas, vilket betyder herr Klaas.

1800-talet, det moderna firandet av jultomten börjar växa fram

År 1863 gjorde den amerikanske Illustratören Thomas Nasts den första Santa Clausfiguren. Han fortsatte därefter skapandet av den tomte vi känner igen idag och får betraktas som den som skapade den moderna tomten. Nasts arbetade för den amerikanska politiska satirtidningen Harper’s Weekly och tecknade en dvärgliknande rund fetlagd figur som gick runt och gav julklappar till barnen. Nasts i sin tur hade inspirerats av Clement C Moores dikt A visit from St Nicholas som publicerades i tidningen Sentinel 1823. I dikten beskrivs Sankt Nicholas som en gladlynt man med vitt skägg och en näsa röd som ett körsbär. Att Nasts första ”tomte” var dvärgliknade har sin bakgrund i att Nasts hade sina rötter i Bayern där den tyska folktron ansåg att dessa kortväxta personer hade en naturlig förmåga att ta sig ner och upp genom skorstenar. Nasts kunde därmed enkelt förklara hur tomten kunde ta sig in i husen och dela ut julklappar i hemlighet även om dörrar och fönster var stängda. Det är med detta agerande som den amerikanska tomten skiljer sig från sin svenska kollega.

Den amerikanska tomten kontra den svenska

Den svenska tomten kommer med julklappar på julaftonskvällen och som vi alla vet, helt öppet. Den amerikanska tomten kommer med sina åtta renar (eller nio) och tar sig således ner genom skorstenen. Det är i Clement Clarkes Moores dikt även renarna som drar tomtens släde skapas. De är från början åtta stycken. Den nionde, Rudolf med röda mulen, är en sentida förstärkning i dragteamet. Rudolf med röda mulen tillkom 1939 när en Robert L. Ward, copywriter på ett företag med namnet Montgomery Ward, fick i uppgift att skapa en julbok som julklapp till företagets kunder. I Sverige var det inte renarna utan en getabock som drog tomtens släde eller så kunde tomten möjligtvis rida på getabocken.

Julklappar och ordet ”julklappar”

Den svenska sedan att dela ut julklappar går tillbaka ända till 1700-talet, men då bara hos de mycket välbärgade, läs adeln. Det är här vi finner bakgrunden till ordet julklappar. Själva ordet julklapp har sin bakgrund i att utklädda ungdomsprocessioner under 1700- och 1800-talet drog runt i gårdar och byar. I dessa grupper fanns en person som var utklädd till en getabock. Det var i äldre tider en vanlig symbol för fan själv, djävulen. Getabocken och därmed symbolen för det onda, går i sin tur tillbaka till medeltiden. Sankt Nikolaus förekom då som rollgestalt med en getabock bunden efter sig i så kallade mysteriespel på torg i tyska städer den 6 december.[5] Detta ville visa på att den gode Sankt Nikolaus hade bundit hin onde och därmed hade makten över det onda.

Personen som var utklädd till getabock i Sverige bräkte som en get och gav stundtals till med djävulska vrål. Därmed gav även han uttryck för att han i det goda sällskapet var tyglad och bakbunden i ondskan. Precis som i Nederländerna är detta ett bevarat arv från den katolska tiden. När den utklädda personen kom till ett hus bankade han på dörren och när den öppnades slängde någon i sällskapet in en träbit eller något föremål som såg ut som en docka i trä. Ifrån detta ”hyss” för att prata Emil i Lönnebergaspråk kommer ordet ”julklapp”. Det var först i slutet av 1800-talet som julklappar i de breda folklagren börjar delas ut på julafton.

I samband med dessa gårds- och byavandringar kunde också ungdomarna efter att de ”klappat” på dörren, uppföra enkla skådespel och sjunga visor. Som tack fick de mat, dryck eller pengar.

Ytterligare en variant av ”julklapp” var att i juletid lämna en present vid dörren till en person som man var kär i. Blygheten stod då högt på agendan. Man lade paketet vid dörren med någon form av ”adresslapp”, klappade på dörren och sprang sen iväg.

[5] Mysteriespel var en medeltida form av folklig teater som spelades av amatörer på offentliga platser. Den hade ofta ett religiöst inslag och återgav berättelser hämtade ur Bibeln.

Den svenska tomten och dennes bakgrund

Den svenska tomten är uppbyggd på en samling av berättelser, folksagor och myter. Vissa begrepp går så långt tillbaka som till vikingatid och asatron. Men bilden av den svenska tomen grundar sig också på de flesta germanska högtiderna som är kopplade till midvintersolståndet som kallades ”Yule”. I asatron var guden Oden en centralgestalt i firandet och festligheterna. Oden benämns ofta som ”julfader eller ”julner”. Det var vid midvintertiden man också kunde ”se” Odens spöklika jakt på himmelen där han med sitt långa vita skägg och slokhatt sågs besöka människor i husen. Denna berättelse var också en föregångare till tomten.

Därmed är den svenska tomten en blandning av traditioner, gamla såväl som nya. Tomten ansågs både gode och ond. På gårdarna förr, ja, en del trodde på dessa väsen ända in på 1900-talet, fanns en kort argsint och olustig typ som hade till uppgift att skydda djuren från misskötsel och olycka. Var drängen slarvig eller misskötte djuren kunde han få en osynlig örfil av gårdstomten. Om man inte ställde ut mat till tomten kunde han också bringa olycka över gården.[6] Han var en slags skuggbonde. Enligt folktron var detta en person som allra först hade odlat upp gården och som sedan som osalig vandrade runt för att se att gården sköttes av de efterlevande. Hans utseende påminner om den moderna tomten i det att han hade vitt skägg och luva, men kläderna var grå och inte röda och han var till växten mer i storleken som ett barn.

Den svenska konstnären Jenny Nyström är tillsammans med Jönköpingssonen Viktor Rydberg och hans dikt Tomten 1881, de som implementerar den goda gårdstomten. Jenny Nyström satte en röd luva på honom och förknippade honom med julfirandet. För Rydberg blev han tomten som såg efter gården under den gnistrande bitande kalla midvinternatten betraktandes stjärnorna och grubblandes över människornas livsöde. Var kommer vi ifrån och vart är vi på väg? Denna dikt har i all sin målande karaktär över det svenska vinterlandskapet en högst existentiell dimension.

[6] Heliga Birgitta varnar på två ställen i sina uppenbarelser för att man ska hedra tomtegudar, men i även i predikosamlingar och bibelkommentarer kan man finna likande varningar.

Den röda färgen

Även om vi har konstaterat att tomtens röda dräkt har en lång tradition ligger dess nutida förklaring i det var den bästa kontrastfärgen till svart. Det var således tryckerierna i USA som under andra halvan av 1800-talet fann att den bästa färgsättningen var röd mot svart när man började färglägga teckningar av tomten. Här kan vi avliva myten om att det var Coca Cola som var först att använda denna färgsättning. Men Coca Cola blev en enorm katalysator i spridningen av vår moderna tomte.

Myten om Coca Cola och jultomten

Den amerikanska tomten kan vi koppla till städer medan den svenska är mer kopplade till skogen, gården och byn. Under 1800-talet efter att Nast gjort sina första illustrationer blev tomten i takt med industrialiseringen allt mer populär. I början av 1900-talet är den klassiska röda tomten med sitt vita skägg väl etablerad. År 1927 skrev New York Times att bilden av tomten var ”standardized”. Så hur är berättelsen och myten om att Coca Cola skulle vara upphovet till vår jultomte? Faktum är att två svenskättlingar kan knytas till Coca Cola. För det första var det Alexander Samulesson som 1915 formgav den klassiska flaskan.[7] En flaska som introduceras 1916. Kanske mindre känt är att en annan person, svenskättlingen Haddon Sundblom var den som på 1930-talet ritade den klassiska jultomten som vi idag ser som den riktiga jultomten. Sundblom föddes 1899 och levde fram till 1976. Hans föräldrar var svenskar och hade utvandrat. Sundblom anlitades av Coca Cola för att rita en ”tomte”. Han fick 1000 dollar per bild.[8]

Coca Cola-tomten med inspiration från Norden

Sundblom inspirerades av både sitt nordiska arv, mamman var född i Sverige, pappan på Åland och Clement Clarks Morres dikt A visit from St. Nicholas. Första gången bilden användes var i en annons i december 1931. Den bilden finns inte längre kvar i original. År 1936 målar Sundblom ytterligare en variant och nu har samme tomte uppkavlade skjortärmar. Tiden var den stora depressionen. Modellen för Sundblom var en vän och pensionerad försäljare vid namn Lou Prentiss. Ett år senare förändras bilden och nu har tomten klämt ner sina vita handskar i bältet medan han äter ett kalkonlår och sköljer ner med Coca Cola. Åren gick och nya varianter med små justeringar kom från Sundblom, som åren 1941 när krigsobligationer stack upp från säcken. Sist ut för Sundblom blev 1964:s version. År 2001 övergick man till den animerade tomten som tog plats i TV-reklamen, men förlagan var Sundbloms från 1963.

Om vi numera vet att tomten kommer efter Kalle Anka så låt oss avsluta med Kalle Anka och hans vänner önskar God Jul. Programmet har sänts på SVT sedan 1960. I programmet sänts filmsekvensen från Santa's Workshop som hade filmpremiär den 10 december 1932. Så även om vi vårdar traditioner kan vi efter denna blogg konstatera att saker ständigt förändras. Det har varit en lång resa mellan en biskop i staden Myra och en Coca Cola. Men det var i alla fall inte Coca Cola som skapade tomten.

[7] Även om det är omtvistat återfinns hans namn på patentansökan.

[8] Enligt statistiken kostade en bil vid denna tid 700 dollar.