Glad man med flygkläder och flyghjälm.

Anders Dybelius. Foto: Privat.

Ibland är en enkel blomma inte fel som tack till en pensionär

Apropå berättelser & föreläsningar – av Anders Dybelius.

Användningen av berättelser om den lilla människan behöver såklart inte begränsas vare sig till för hundratals år sedan eller till ämnet historia. Tänd en lägereld, sätt dig ner, ta ett djupt andetag och läs berättelsen som Anders har skrivit ner åt oss, så kanske du snart vet mer om G-krafter och militärflygplan än vad du gjorde alldeles nyss:


Den 64-årige snart pensionerade manlige chefen inom försvarsindustrin är ovetandes om vad som väntar. För presenten står fyra av hans kollegor och en utomstående som ska genomföra ”överlämnandet av presenten”. Det är en vanlig vardag mitt i veckan i mars 2019. Vi befinner oss i Saint-Dizier i östra Frankrike. Kvällen innan har det glada gänget med kollegor och den blivande pensionären åkt till Saint-Dizier. På morgonen uppmanas mannen att bege sig till en väntande läkare för en grundlig hälsokontroll. Den tar 35 minuter. Mannen får godkänt av läkaren, men förstår inte varför han ska genomgå en så grundlig undersökning, eftersom han ändå om några dagar ska bli pensionär.

Han blir dock snart varse vad som väntar. Utanför läkarmottagningen möts han av en grupp piloter. De ingår i en trio som med typen Dassault Rafale B-stridsflygplan, för dagen ska genomföra ett träningsuppdrag och detta med den blivande pensionären som passagerare! Pulsen stiger hos mannen när han inser detta. Rafale B–stridsplan används idag i det franska flygvapnet liksom i den franska flottan. Hos ett Rafale B–plan talar vi om urkraft! Planet har accelerationskrafter från – 3 G till 9 G och kan under extrema förhållanden även klara 11 G. Prestandan är Mach 1,8, uppemot dubbla ljudhastigheten. Planet klarar en landningsbana på 400 meter, vilket gör att det handlar om extrema G–krafter vid start.

Stridsplan av typen Rafale B på marken, med tre militärklädda personer bredvid.

Ett stridsplan av typen Rafale B. Foto: Laurent Quérité via Foter

För att förtydliga. Den acceleration som kroppen utsätts för mäts i enheten G. När vi står rakt upp och ner på jorden är G–kraften 1. Under ett sådant normaltillstånd ger hjärtat och blodtrycket 0,29 bar för att hjärnan ska få tillräckligt med syre. Över 1 G fördubblas kroppsvikten för varje G och vid 5 G krävs ett blodtryck på 1,4 bar för att hjärnan ska få tillräckligt med syre. Ökade G-krafter leder därmed till att hjärnan drabbas av syrebrist, vilket leder till medvetslöshet. Första tecknen på syrebrist är synrubbningar och färger som upplevs att blekna. Piloten ser världen i gråtoner, vilket på fackspråk kallas för greyout. I en sådan situation är piloten på väg mot en blackout och blindhet. Om då planet inte omedelbart rätas upp svimmar piloten och riskerar att störta. Tillståndet i luften i ett sådant ögonblick kan därmed vara direkt dödligt. Under åren 1982–2001 förolyckades 29 piloter i amerikanska flygvapnet efter att ha blivit medvetslösa p.g.a. för höga G–krafter. För att klara av sådan utmaningar idag, tränas piloter i att göra speciella andningsövningar och muskelspänningar. Man har även en antiG-dräkt samt numera sensorer i piloternas visir som varnar ifall hjärnan är på väg mot syrebrist. Det är knappast förvånande att den blivande pensionären får en klump i magen inför vad som nu väntar.

Han protesterar högljutt och vill under inga omständigheter ta emot ”pensionspresenten”. I synnerhet inte i form av en flygning med ett Rafale B-stridsflygplan. En massiv övertalning iscensätts av kollegorna och av piloten som är en 35 år gammal kapten och erfaren stridspilot. Det sociala trycket är massivt. Inte kan han backa nu med tanke på alla förberedelser, alla inblandade och tillstånd som givits från högsta ort. Övertalningarna har effekt. Mannen viker ner sig och går med på att ta emot ”presenten”. Nu är han ännu mer stressad. Pulsen bultar i magtrakten och i huvudet. Efter en genomgång av dagens flygning där mannen deltar, vidtar därefter gemensam lunch. Fyra timmar har gått sedan läkarundersökningen. Läkaren har inget att invända om hälsotillståndet, vilket han informerar piloten om i ett mobilsamtal, med tillägget att dagens övning måste anpassas till passageraren. Det han dock glömmer bort att nämna är att mannen inte får utsättas för negativa G–krafter. Det betyder att piloten inte får flyga så att mannen faller och därmed lyfter från sätet.

Efter lunch är det så dags. Dräkter förbereds och tas på. Saken kompliceras av att mannen har fått med sig en skriftlig information om att han är testchef inom försvarsindustrin, vilket mekanikerna tolkar som att han har full kunskap om militärt flyg och inte minst om flygplanstypen Rafael. Därtill framstår det som att han skulle ha kunskap om piloters G–dräkt, fastspänning i sätet och andra säkerhetsrutiner. I själva verket har mannen ingen som helst kunskap inom området. Något som förvärras av mekanikernas feltolkning om hans bakgrund. Situationen är stressig och pulsen är uppe i 142 innan mannen ens har påbörjat vandringen mot planet och startplattan. Stressen och okunskapen gör att G–dräkten inte sitter ordentligt. Väl i cockpit blir han inte korrekt fastspänd. Hjälm och syrgasmask sitter inte heller hundraprocentigt enligt instruktionerna.

När allt förefaller ha kommit på plats har mannen en puls på 147. Hans maxpuls i förhållande till åldern är 156. Och ännu har inte planet startat! Slutligen står tre plan redo med dånande och vinande motorer på startbanan. Sist av dessa att starta står det tvåsitsiga Rafale B–planet med den blivande pensionären som passagerare. Vid starten är han så nervös att han glömmer han att fälla ner hjälmvisiret.

Planen lyfter med 30 sekunders mellanrum. I samband med starten hörs i radions internkommunikation några entusiastiska kommentarer från mannen, men de tystnar när planets landningsställ släpper kontakten med banan. Därefter blir det dödstyst från passagerarsätet. G-krafterna ökar. Nivån 2–G passeras liksom 3–G. Efter 3 G drabbas mannen som inte har det minsta erfarenhet av dylika krafter, av det för honom okända fenomenet perifera synfält, d.v.s. suddigt och allt mörkare synfält. Planet fortsätter att lyfta och har nu en stigningsvinkel på 47 grader och närmar sig 4 G. Vid det laget har mannen en svart slöja för ögonen som är att likna vid total synförlust. För en tränad Rafalepilot är belastningsfaktorn 4 G ren rutin och inga som helst problem, men för en helt oinvigd – en ren skräckupplevelse! Väl uppe i luften gör piloten en sväng som genererar det läkaren varnat för, men som glömdes bort, att inte utsätta mannen för negativa G-krafter.

I den situation som nu uppstår har planet en negativ G-kraft på – 0,63 G. Det betyder att mannen i det inte helt fastspända bältet, lättar från sätet. Han upplever att han faller helt handlöst. Han får panik och greppar vilt med händerna efter något att hålla sig fast i. Det är då det händer! Han får tag i handtaget till katapulten! Huven ovanför honom slungas av och på 750 meters höjd löser raketstolen ut. I luften tappar mannen hjälm och syrgasmask. När passagerare stolen löses ut ska även piloten skjutas ut automatiskt, men inget händer! Piloten fortsätter skräckflygningen i vetskap om att katapulten vilken sekund som helst kan utlösas. Han undviker att flyga över tätbebyggt område och tömmer av säkerhetsskäl bränsletankarna ifall han skulle skjutas ut och planet störta. Efter en minut och fyra sekunder under en dinglande fallskärm landar den blivande pensionären välbehållen på marken. Räddningspersonal är snabbt på plats. Piloten å sin sida fortsätter flygningen och landar slutligen på banan. Under någon extremt nervös minut spänner han loss sig och klättrar försiktigt ut i hopp om att raketstolen inte ska utlösas. Av säkerhetsskäl upprättas en säkerhetszon runt planet under 24 timmar om raketstolen ännu skulle lösa ut. Den blivande pensionären förs till sjukhuset i Saint–Dizier. Där konstaterar man till sin stora lättnad enbart kraftiga blåmärken på mannens kropp och pyrotekniska stänk i ansiktet ifrån utskjutningen. Insidan däremot har fått djupa mentala sår att läka.

En enkel blomma hade förmodligen varit ett bättre uppskattat alternativ!


Källa: Bureau enquêtes accidents pour la sécurite de I’aéronautique d’État
Rapport d’enquête de sécurité. A-2019-03-I.

 

Stridsplan i luften. Foto: Ejército del Aire Ministerio de Defensa España via Foter

Efterbrännkammare används när man önskar extra mycket kraft från en jetmotor, till exempel vid undanmanöver i strid. Foto: Ejército del Aire Ministerio de Defensa España via Foter

Den lilla människans historia blir lärandets turbo

Anders Dybelius är lektor i historia med inriktning mot historiedidaktik vid Högskolan för lärande och kommunikation i Jönköping. Såväl i sin forskning som i sin undervisning intresserar han sig särskilt för berättelsen och hur den kan förstärka lärandet.
– Det jag gjorde väldigt tidigt i föreläsningssammanhang är att jag noterade att människor kom ihåg saker som jag hade sagt i samband med en berättelse, säger han.

Ämnet historia kan ses som en enda lång berättelse. Folkvandringar, krig, politik och stora skeenden. Anders Dybelius möter blivande historielärare i sitt arbete, och nyfikna i alla åldrar på sin fritid. Gemensamt för dem alla är att förståelsen för de stora sammanhangen underlättas av berättelser om den lilla människan. Berättelser om sorg och kärlek, hunger och törst, glädje, smärta och oroliga nätter. Allt som lyssnaren kan känna igen sig i.

– Då blir det som en efterbrännkammare, berättelsen blir precis likadan men det är som att det förstärker det jag står och säger.

Vi som arbetar tillsammans med Anders Dybelius vet att han är en storslagen berättare. Hur moderna vi än är skapar känslan av en lägereld och berättelser som förs vidare en trygghet och en nyfikenhet. Den flygintresserade Dybelius liknar det vid en efterbrännkammare, som ökar en jetmotors dragkraft. Det blir som en turbo för lärande, som gör fakta lättare att komma ihåg. För här är det inte sagor eller spökhistorier det handlar om. Alla personer har funnits. Alla händelser har hänt. Alla berättelser som Anders Dybelius har i bakhuvudet när han kliver in i föreläsningssalen är noggrant verifierade.

Med känsla för personen

Gustav Vasa. En person som en blivande historielärare naturligtvis måste ha koll på. Fakta staplas på varandra och binds ihop till en bild av hur det såg ut i världen vid den tiden. Men en rustning som kungen beställde, och som vittnar om hans kroppshydda, har visat sig bli kroken som många av studenterna hänger upp minnet på.

– Det roliga är att massor med studenter som jag har träffat många år efteråt säger ”jag glömmer aldrig när du sa att han var 1,73 lång och hade ett midjemått på 90 cm”. Åh, gode gud tänker jag, är det vad ni kommer ihåg? Att han hade ett midjemått på 90 cm! Men det är lite roligt att de där detaljerna ändå har förstärkt, för de har definitivt inte glömt Gustav Vasas övriga göranden i Sverige, de kommer ihåg det jättebra. Det är som att det blir en liten miniberättelse som förstärker den stora berättelsen som jag berättar om Gustav Vasa.

Radarn för intressanta berättelser är uppe hela tiden. Det går automatiskt. Att använda sig av dessa ögonblicksbilder av historien är inte den lätta vägen att gå, det ligger mycket jobb och efterforskningar bakom. Och mycket träning för att kunna skala av och koncentrera det. Träning i att berätta har han utvecklat till exempel vid läxläsning med syskonbarnen.

– Barn är som barn är, de orkar lyssna i två minuter, sen är de totalt ointresserade och fladdrar iväg med något annat. Då fick jag chansen att på två minuter förklara varför Sverige var en stormakt.

Anders Dybelius sitter i en gammal skolmiljö.

Anders Dybelius. Foto: Privat

Plocka isär och sätta ihop

Med ännu fler fordonsliknelser berättar Anders om sin filosofi att dekonstruera historien i sina beståndsdelar för att förstå hur saker och ting fungerar, precis som han har gjort med motorer för att begripa hur de hänger ihop. Samma sak med historia. Varför ser världen ut som den gör och varför lever jag och du så här?

– Varför pratar inte vi ryska här? Ryssland är världens största land. De har allt från Stilla havet till Östersjön. Så är det ett litet löjligt bihang här som heter Finland, Norge och Sverige, varför har inte ryssarna tagit det? Vi är några futtiga miljoner innevånare här. Om man angriper en historisk fråga på det sättet då blir det en helt annan infallsvinkel än om man skulle börja studera svensk historia. Eller varför är vi inte danskar?

Ljudet av en kula

För nästan precis 302 år sedan låg Karl XII i leran nedanför Fredrikstens fästning. Bredvid honom låg löjtnant Carlberg, som senare skriver ner sina minnen från den mörka novemberkvällen som skulle få så stor betydelse för Sverige.

Jag kommer aldrig att glömma det där ljudet när kulan gick genom huvudet på kungen. Det var precis som att du har handskar på dig och så tar du två fingrar och så slår du de fingrarna i handflatan. Exakt så lät det när kulan gick genom huvudet. Jag kommer aldrig att glömma det.

Den lilla berättelsen blir ett redskap för att komma ihåg den stora. Anders erfarenhet säger att ”något klickar till i huvudet” på lyssnaren när han drar små detaljer.

– Så fort jag får en möjlighet så plockar jag in en liten människa, säger Anders Dybelius.


Sara Bref


2020-12-04